mimsans.blogg.se

Läste nyss en artikel i aftonbladet som handlade om folks micrognällande.

Smågnäll över skitsaker.

Visst, kan vara onödigt och ja, man drar ner sig själv och andra i surkartens land när man smågnäller.

Jag tänker dock fortfarande stå på mig för människans rättighet att få vara arg och förbannad, även över småsaker. För det som kan vara en liten skitsak för dig, kan vara en stor jobbig sak för en annan människa, och det du tycker är värt att gnälla över kan vara en skitsak för andra. :)

 

Visst håller jag med om att gnälla över att någon har parkerat lite tokigt, att maten är kall, att du tappade ett glas på morgonen eller spillde kaffe, kanske inte är nått att bli arg och gnälla över, men känner du dig bättre efter att ha gjort det så GNÄLL på! Men gör det kort och se till att du känner dig glad efteråt, för annars finns det en risk för att du blivit en bitterfitta de lux!

Gnäller du ofta? Går du omkring och är sur för jämnan? Tycker du att det är världens fel att allt går på skit för dig?Då har du blivit en bitterfitta och det kanske är dax att bryta det mönstret och det är enbart DU som kan bryta det.

Säg något positivt om varje sak du tänker något negativt om. Det går att finna positiva saker i det mesta. :)

 

Jag är just nu inte rätt person att tala om detta för just idag och ett par dagar tillbaka så har jag hatat hela världen. (nästan) Jag är sur, elak, bitter och hatisk, rent ut sagt. Sviken av världen, känns det som. Ja, just nu ÄR det andras fel att jag är en bitterfitta de lux. :D

Men jag har kommit på en lösing på mitt problem!

Jag har grubblat fram och tillbaka på vad det är som gör att jag mår så här och orsaken är att människor sviker mig hela tiden. Med småsaker kanhända i din värld, men i min värld är ett förtroende, ett löfte, några ord, värda MASSOR.

Jag ser varje dag hur människor sviker sina partners. Uppvuxen med karlars svek. Detta har gjort mig till den karlhatare jag är. Inte pga av att det alltid är jag som blivit sviken, absolut inte.

Ser dock hur andra beter sig mot sin partner där hemma. Flörtar med mig trots att dom har någon som älskar dom där hemma. Sitter på dejtsidor och säger "Min partner tycker att detta är helt okej". BULLSHIT!!

Det finns inte en enda människa, i vettigt tillstånd, som skulle tycka att det är okej att dens partner, livskamrat, sitter och flörtar med andra människor för att ev få ligga framöver.

Sen har vi dom som tar upp andras tid.

Som låter en tycka om dom, få en att tro att dom inte är som alla andra. Låter en känna sig trygg och öppna upp sig lite för att sen ge en rejäl käftsmäll där man vaknar upp och inser att man slösat bort en massa tid på någon som ändå bara "skulle finna sig själv".

Tid som är det absolut mest värdefulla man har och aldrig kan få tillbaka.

 

Men jag har kommit på en lösning på mitt problem med karlhatet.Min minskade tro på mänskligheten.

Det kommer att kombineras med min kamp för att komma i form igen.

Kan det bli bättre än så??!! :D

Jag har letat fram bilder på mina 2 senaste X och ska skriva ut dom för att sen sätta upp dom på kylskåpet och på "träningshyllan". 

Dom ska få vara symboler för den patetiska värld som finns. Den värld jag inte vill leva i. Den värld jag vill göra bättre.

Bygga upp en aggretion och ge det där lilla extra med träningen. Att ge fasen i att småäta och istället ta ett extra träningspass. Det känns faktiskt som rätt lösning för mig.

Att varje dag få utlopp för ilskan och få den att minska och till slut se hur dom sitter kvar i sitt betende medans jag ändrat mitt, och detta pga dom! Jag kommer att behöva tacka dom efteråt för att dom är som dom är. :)

Så det blir en massa flugor i en smäll liksom. TJOHOOOOO!! :D

Känner mig redan mycket gladare så nånting är det med positivt tänkande. ;)

 

Nu ska jag ta och byta om, kika på bilderna och träna med ett leende!

 

TJINGELING!! :D

 

Ibland har man bara såna dagar som jag har nu. Man känner sig ensam.

 

Det spelar ingen roll hur gulliga rara vänner man än har, man känner sig ändå som om man vore ensam i världen.

Det är inte bristen på vänskap man saknar, det är bristen på närhet, kärlek och någon som möter en med ett leende när man kommer hem.

En manlig själ som finns där och stöttar, kramar om, älskar och gör livet enklare.

 

Mina barn, vänner och djur ger mig mer än jag behöver, men ändå fattas någonting. Det där lilla, som ändå betyder så fantastiskt mycket.

En vän som man delar frukostbordet med. Han som sitter med fötterna på mina under bordet medans han läser morgontidningen. Han som ger mig en kram och en puss medans jag står och diskar.

Han som ger mig en klapp i arlset och ett uppmuntrande leende och en blinkning som lovar mer.

 

Ibland känner jag mig som en vandrande katastrof. En som inte duger nånting till. Jag VET att jag är bra på mycket och att jag har vänner som uppskattar mig och att jag är en älskad mamma och matte. Jag är bara en vandrande katastrof när det gäller män. Antingen är jag för tillbakadragen, då försöker jag ändra på det. Då är jag helt plötsligt för "på". 

Jag har ändrat på allt i perioder under min livstid för att passa in, men ingenting blir rätt vid rätt tillfälle.

Alltid för sen eller för tidig.

 

Den dagen jag träffar "honom", mannen som vill ha mig och bara mig och är villig att kämpa för det, då MÅSTE det bara slå gnistor av bara fan, för hittills så har det kunnat vara sprakande, magnetiskt men ändå så fel.

Det har vart 2 motpoler som dragits till varandra av nån outgrundlig anledning, men som till slut funnits sina rätta krafter och stött bort varandra.

Den dagen dom drar åt samma håll....oj oj oj!

 

Men när den dagen blir vet jag ej. Kanske jag är 87 och sitter på hemmet.

 

Men såna här dagar FÅR man ha. Dom får en att tänka efter, fundera på vad som är värt något.

Tårar är bra ibland. Dom rensar ut och ger plats för nya känslor. Bra känslor.

 

 

Just här och nu är jag ledsen men imorgon ser jag fram emot en ny dag, några kilon känslor lättare. 

Men tills dess så tänker jag krypa ner i sängen, dra upp täcket över örat (ja, jag sover alltid med täcket över örat) och snegla på en tårdrypande film om kärlek och känna mig ÄNNU mera ensam. Det är min RÄTT att få göra så ibland. 

Har jag tur så kanske en av katterna kommer och kryper ner med mgi så att jag får borra ner nosen i nacken på honom och bara låta allt flöda. Jag orkar inte känna mig stor och stark idag. Idag är det jag som är liten, men imorgon är jag stor igen.

 

Tack och god natt, kära vänner. 

 

2014.... 2014 är det året allt ska hända.

Vad är då "allt"?

 

Jo, i år blir första gången jag ska besöka usa. Texas närmare bestämt. 

Min kära bror har flyttat till andra sidan jorden och nu ska han gifta sig med en jätterar amerikanska vid namn Julia.  Jag har träffat henne en gång innan, när hon var här i sverige och hälsade på. Jag hade förväntat mig en rätt stor, tuff, bufflig tjej pga min brors förklaringar om hur hon var, men över gatan kom en liten, späd, jätterar tjej.

Liten och liten... nu är ju jag 185 cm över havet så jag tycker att alla är små. Hahahaha..

Men hon är HELT RÄTT för min bror.

Ingen idé att han blir för kaxig för då tar hon nog fram en 45a och skjuter honom i låret eller nått. :D

 

Dom ska iallafall gifta sig och jag ska få komma dit och vara med. Jag har alltid velat åka till usa, fast jag har mer velat åka för att titta på Daytona 500 då jag är en komplett motorsportsnörd! Denna gången är det dock texas som gäller och för mig ÄR texas usa. Gamla fina byar, hästar, mat (kött), cowboys och en massa pickisar. JA, jag förväntar mig också att ALLA har en puffra nerstoppad i jeansen och cowboyhatten lätt nerdragen över ögonen. Hahahaha..

 

Nu är det ju inte så det är, men jag ska nog kunna leta reda på någon som ser ut så och visa bilder här sen på "min" texasbo. Min cowboy.

Bröllopet ska gå i grönt och lila och jag har ett HELVETE att hitta en klänning i någon av färgerna som kan passa mig. Lila blir det INTE för jag passar helt enkelt inte i den färgen, så då återstår grönt. Jag äger själv inte ett enda plagg i grönt. Men men... jag har ett par månader på mig att hitta något som kan passa. Dessutom så ska allt vara enligt tradition, så Julia kom på den ypperliga idéen att jag ska läsa en dikt på bröllopet, först å främst på engelska, men även på svenska. Så det är mitt andra mål, att hitta en dikt som ska passa min kära bror och Julia, som jag inte känner. Det är SVÅRT, men jag ger mig inte!! Dom ska få den bästa som bara går att få.

Från den 15 april till den 24 april ska jag vara borta, så vi kommer att ha lite tid att se oss omkring. Alamo var ett resmål som min bror sa att vi skulel till, och det ser jag fram emot. Historiska ställen intresserar mig. Ställen där man kan känna historiens vingslag och fantisera sig tillbaka hur det kanske var.

Förutom det så ska jag försöka hitta mig en ranch och försöka låna en häst ett par timmar. Rida är ett MÅSTE när man är i texas!!  Halllååååååå.... cowboycountry!! :D

 

Men mer om resan och planeringen inför den kommer längre fram i tiden. 

 

2014 är även ett år där jag tänker seriöst lägga ner tid på att komma i form och hitta mitt vuxna jag, min självkänsla.

Självförtroende har jag till en viss mån, men självkänslan är det lite sämre med. Jag har extremt lätt för att ta åt mig av "hur folk ska se ut". Kan bero på att jag är uppvuxen med en utseendefixerad mamma och en storasyster som i mitt yngre liv enbart bestått av kläder, hår och naglar. Nu har hon även funnit sig själv i allt detta, så nu finns det även en rätt trevlig person i allt det där.

Jag själv har väl alltid vart "familjens svarta får". Inte ett dugg intresserad av kläder, hår, smink eller hur jag har sett ut. Lång och gänglig så har jag inte heller behövt brytt mig om min vikt, tills jag fick barn. Då började det snabbt gå utför!! Hahahaha...

Så nu ska jag ta tag i träningen, som du kan följa i bloggens "Våga vägra vassrugg 2014", och i min självkänsla.

 

Jag har börjat intressera mig för hår, smink och till en liiiiiiten del även kläder, även om dom inte står på min prio 1-lista. Det är ju vansinnigt tråkigt att shoppa kläder och dom kläderna jag tycker om kostar mer än vad jag har råd med. Dessutom har jag enorma fötter, så skor är ett rent helvete att få tag i. Eller ja, skor i min storlek finns, men dom är fula kärringskor. Jag vill ha fina, högklackade, sexiga skor och det är bara att glömma om jag inte vill (läs "kan") betala 2500-6000:- st för dom.

Oftast blir det en tur ner till värtahamnen och inhandla gamla avställda ålandsbåtar.

 

En del människor gnäller över tjejer som vill se bra ut. Gnäller för att dom sminkar sig, har löshår och lösnaglar. varför vet jag inte, det kanske bottnar i avundsjuka för att dom själva inte vågar eller inte vet hur dom ska göra själva. 

Du får ett helt annat bemötande av människor om du klär dig snyggt och är välvårdad. JAG bemöter folk som är välvårdade på ett annat sätt än hur jag bemöter "tjock-lisa" med ovårdat hår och slitna gympabyxor. Henne kan jag tycka väldigt mycket om längre fram, men som första intryck så ser jag oftast bara en människa som inte bryr sig om sig själv och varför ska då jag bry mig om henne. Det är INTE hela sanningen då jag visst gillar folk av alla de modeller, men jag bemöter oftast en välvårdad människa med mer respekt, oavsett om det är en man eller en kvinna.

Speciellt när det kommer till affärer. Hemma i stallet eller i garaget så bryr jag mig inte alls. Då är jag "Lort-mimmi" med rufsigt hår och grabbiga skämt. 

2014 ska gå till att studera framgångsrika människor, hur dom för sig, klär sig och hur dom bemöter människor och sen ska jag ta efter dom bitarna jag gillar och passar i och se vart det leder.

Dock kommer jag köra mitt egna race och min egna stil för annars blir det bara en falsk fasad och det vill jag inte ha, men lära sig av dom som hittat ett vinnande koncept är aldrig fel.

 

Mitt STORA intresse här i livet är MOTORSPORT, och jag ser fram emot ett år av fart och fläkt. Trevliga människor, bilar, tävlingar och nya fantastiska möten. 

Förra året så fick jag ett gäng nya vänner och bekanta, alla uppskattar jag för deras egenheter, öppna sätt och glada varma humör. Motorsportsvärlden är fantastisk.

Det finns baksidor med, mörka baksidor, men dom tänker jag inte dra upp här, utan jag håller mig till det jag älskar och beundrar. :)

Jag är som jag är, rätt fram och säger vad jag tycker för det mesta, och det är inte alla som uppskattar det. men jag kan eller vill inte vara nån annan än den jag är och människorna jag har runt mig får antingen acceptera vissa egenheter med mig eller så får dom helt enkelt hålla sig undan. 

Jag har vänner som jag älskar och beundrar, men det betyder INTE att jag tycker om ALLT med dom. UH NEJ!!

Vissa älskar jag att umgås med privat, men jag vill helst inte arbeta med dom. Andra älskar jag att arbeta med, men har lite svårare för dom privat, men så är livet. Det viktigaste är i slutändan att visa respekt för varandra, även om det finns sidor som man inte tål.

Jag har ju själv en mängd sidor som andra har svårt för och det vet jag om. :)

 

Mitt motorsportsår kommer nog att få börja nu i feburari. Speedweekend on ice i Årsunda. Eventet gick förr i Orsa men i år så kör dom i årsunda, min grannby.

En helg fylld av fart å fläkt med diverse fordon, en del som jag inte ens visste kunde vara fordon! :D Det är badkar, sparkar (såna med medar på, smartskaft) och div andra hemmabyggen.

Jag föredrar dock bilarna. Bilar bilar bilar, är vad mitt liv består av. Vart mitt intresse kommer ifrån har jag ingen aning om men det finns där och har alltid funnits där. 

Drömmen är att få ha ett stort hus med ett REJÄLT garage. Ett rent, välskött garage med alla verktyg som kan tänkas behövas, men även en del av garaget ska bestå av bilar som man sällan ska peta på förutom när dom ska köras.

Ja, det är en stor dröm och den kanske aldrig blir sann, men det gör inget om det skulle bli så. Det är kul att få drömma.

2014 önskar jag ska få bestå av trevliga möten med båda gamla och nya bekanta. Fint väder och bra tävlingar och en MASSA nya svenska rekord! :D

 

Nu ska jag dock trilla ner i soffan igen då jag fortfarande har feber och hosta. Träningen har fått legat nere ett par dagar för det går bara inte att träna när jag är så här sjuk. 

Men så fort jag blir piggare så ska jag köra igång med dom nya videorna och träningsredskapen jag fick hem häromdagen. :D Det är skönt att faktiskt få känna att jag har fått tillbaka lite "jävlaranamma" och har ett mål med livet, iallafall med det här året. 

Att jag ser fram emot livet igen beror enbart på alla fantastiska människor som finns runt mig. Som stöttar, får mig att skratta och bevisar om och om igen att det finns vackra själar där ute.

Tack alla ni, ni gör mer underverk för andra än vad ni själva är medvetna om. Fortsätt att bara vara ni, för den ni är är bara så rätt. 

 

Men nu är det soffan nästa!!! Ha en trevlig helg allesammans!!  

TJINGELING!!

 

 

 

På dejtsidorna råder djungelns lag. Där finns ALLA typer av människor. Folk som fä.

Det är dock väldig få seriösa då sidorna verkar ha gått över och blivit sexkontaktssidor.

Sorligt, speciellt då det faktiskt FINNS sidor för dom som bara är ute efter kroppskontakt. :)

 

Att utforma en profiltext är inte alltid det enklaste. Man vill ju vara intressant och fånga männsikors intresse.

Många klagar på att dom aldrig får svar av någon, speciellt karlar klagar över det.

Vet ni vad det beror på att ni aldrig får svar?

Jo, ni har sällan bilder, och har ni det så har ni ofta lagt upp nån gammal fyllebild, bild på dina fillingar eller en där du måste ha vart magsjuk i 3 dagar, orakad och ovårdad.

Sen har ni ofta usla texter, OM ni ens alls har texter.

 

"Jag ..ehh.. gillar bilar." Åhh, spännande!!  NOT!

 

"Seriös man söker tjej. Du måste gilla sex." Seriös???? 

 

Nej, lägg ner lite tid på din text och byt bild så kommer du att få se skillnad. Vill du ha ett vettigt fruntimmer så lär du vara vettig själv. :)

 

Här nedan så kommer min profiltext. Delvis stulen faktiskt. Hittade den på en mans sida en gång i tiden men har modifierat den en hel del så att den passade in på mig. :)

Ja, jag får en hel del svar, tyvärr så har många av dom som svarat inte fattat poängen utan svarar me: "Öh, du bruden, du e sexig. Sugen?"

 

Sånt går FETBORT!! :D

 

Håll till godo för här kommer den!! :D

 

 

UTANNOSERING AV LEDIG POSITION 

 PLATS:Dröm-man, fast tjänst, livspartner. 

 Familjeföretaget är dynamiskt och flexibelt och under ständig utveckling. Goda förmåner och utvecklingsmöjligheter finns, bl.a. händighet, matlagningskunskap, massage, romantik, uthållighet, resor, mental stimulans, allmänbildning m.m. 

Varierande intressen är meriterande och någon form av motorsportsintresse eller personlig utveckling-intresse bör finnas... men då familjeföretaget rymmer en bredd på intressen så är det inget hinder om ovanstående saknas... 

Det finns dock några krav på dig som söker tjänsten.Du bör vara över 185 cm då arbetsgivaren ej vill titta ner på sina anställda.Du bör även ha en stor portion humor då det skämtas och skojas friskt på denna arbetsplats. 

Ansökan bör inkomma snarast - då tjänsten kan komma att tillsättas före sista ansökningsdatum. 

För frågor eller inbokning av intervju OSA snarast. Inkom gärna med personligt brev och CV för att underlätta urvalsprocessen. Ange gärna även anspråk på tjänst respektive förmåner... 

Observera att företaget inte gärna mottar ansökningar från dig som inte avslutat tidigare anställningar eller har flera jobb samtidigt... ;) 

 

 

 

TJINGELING!! :D

Idag tänkte jag vända på "steken" och göra allt lite tvärtom. :D

 

"Hörru gubbe lille, sugen på ett dopp i arslet eller?"  *dreggel*

(Öh bruden, ska du inte ha dig ett skott i råttan eller?! Hehehe...")

 

 

"Älsklingsgubben, jag har diskat. Ser du?! :) :) :) "

-Ehhh, ja men det gör du ju 364 dagar om året så varför ska jag bry mig om att säga , "Va duktig du är" eller "tack"?

(Karlar som alltid ska ha ett tack å lite gull för att dom diskar 1 gång om året.)

 

"Äh du vet den gubbjäveln där hemma, han får man ju inget av. Pitten har ju torkat fast och han är sååååååå sur och elak jämt. Visst han lagar ju mat, diskar, tvättar, tar hand om barnen och djuren, jobbar, städar, fixar räkningar, han får aldrig ett tack eller en uppskattning av mig men va fan, han kan väl för i helvete ställa upp med ett dopp i grytan!"

 

"Äh, han ville ju att jag skulle kn**a honom. Det syntes ju på kläderna, och sen har han stått och dansat och lett hela kvällen. Det såg ju alla att han ville bli påsatt!!"

 

 

 

Det låter inte lika "coolt" när man har vänt på allt, ändå är detta saker som vi kvinnor får höra hela tiden.

Dom 3 första har jag vart med om själv, den sista av dom 3 gjorde ont kan jag lova.

När jobbarkompisarna till min dåvarande, pappan till mina barn, kommer på min 30årsfest och berättar vad han har setat och sagt på jobbet.

Då trodde jag att jag skulle kräkas samtidigt som hjärtat gick i tu.

 

Så nästa gång kanske du ska tänka dig för innan du kallar din fru för "kärring" el "skata".

Sen bevisar det ju inte hur dålig hon är, utan snarare vilket svin du är. Kan du inte få din fru/flickvän att vilja ligga med dig så är det DITT fel och ingen annans. Vi tjejer har mer än gärna sex, men inte med ett självupptaget svin. :)

 

 

Men men... nog om det. :D

Jag kan småflina lite själv åt dumma raggningsrepliker och det finns en UPPSJÖ av dom!! :D

 

“Bruden, vad sägs om en pizza och ett knull? ! (får svaret, nej) Va fan?!?! Tycker du inte om pizza?“

 

Och ändå, trots repliker som ovan, så ligger folk som kaniner i Sverige. Det pippas hit och det pippas dit och Nisse har 17 barn medans Evas 6 ungar har blivit tagna av soc. Lasse är buksvåger med halva byn medans Kajsa legat med sin mans bror.... och syster.

Linda har klamydia medans Bengan sprider HIV. Alla har dock en sak gemensamt!!

Dom har Herpes allihopa. :)

 

När skyddade du dig senast?

 

Sex i all ära och sex ska hyllas men ibland har det blivit liiiite för lössläppt för min smak.Vart tog känslorna vägen?

'

Nu har jag haft mina sista dejt med Mr Grey och alla hans 50 nyanser. Jag kommer sakna böckerna delvis samtidigt som det känns att Mr Grey har gjort sitt, gift sig och skaffat barn. :)

 

Fantastiska böcker är det som säkerligen har fått många att se annorlunda på sex och VARFÖR dom tänder på vissa saker.

Det som är bra med böckerna, men nått som en del missade, är att Mr Grey valde en (1) person att dela allt med. Inte spred sin säd för vinden, eller på byns alla tjejer.

Ligga, ja visst, på bådas lika villkor. :)

 

Nej, nu ska jag ta och kika vidare på flygbiljetter. Den här donnan ska till Usa i april och göra Texas osäkert. :D

Jag ska njuta i fulla drag och ni kan ge er fasen på att jag ska passa på att spana in hur amerikanarna är byggda. ;) :D NEJ!! Inte "där". ;)

 

TJINGELING! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ödmjukhet är något jag känner just nu. Ödmjukhet inför livet. Jag känner igen. Nu pratar jag inte om att jag känner igen nått , utan jag känner känslor igen och det är helt fantastiskt! :D

 

Jag har haft en jobbig period där allt har gått emot mig. Självklart så har inte ALLT gått emot, men en hel del.

Det har vart bilar som gått sönder, en katt som blev sjuk och var tvungen att tas bort, kass ekonomi, jobbiga släktingar, dåligt med arbeten och energitjuvar i mängder runt mig.

Jag har vart rätt trött som människa helt enkelt. Denna gången höll det i sig hela hösten och fram tills för ca 1 vecka sen. Jag som bara brukar vara nere över en liten stund på en dag bara!

 

Jag hade helt enkelt hamnat i svackan: "Jag duger inte till nått."

Varför hamnade jag där? Jag vet inte, det finns nog många faktorer som tillsammans hoppade på mig och gav mig storstryk och jag till slut bara låg där och tog emot och tyckte att jag gjort mig förtjänt av det.

 

För ca 4 1/2 år sen gick jag i väggen totalt. Då brast 32 års försvar emot världen. Jag kommer ihåg exakt hur det hände. Det var MASSOR av anledningar som tog mig dit, men det var ett samtal ifrån min storasyster som gav mig den sista knuffen jag behövde för att trilla över kanten. En anklagelse över hur dålig jag var som människa var droppen. Jag slängde på luren och gick upp och ställde mig i duschen. Jag vill alltid vara i vatten när jag mår dåligt av nån skum anledning. :) 

 

Väl i duschen så började hjärtat slå hårt, riktigt hårt och jag började hyperventilera. Vad händer?!

Världen rasade och jag trodde att jag skulle dö. Jag satt på golvet i duschkabinen, skakade i hela kroppen medans tårarna forsade. När jag tog mig ur duschen till slut så såg tittade jag på mig själv i spegeln och den som tittade tillbaka var en usel människa. En världelös figur som ingen ville ha. 

Sen startade helvetet på riktigt. Jag gömde mig så gott jag kunde för världen, låste in mig och ville inte finnas till. Den enda gången jag kände att jag levde var när barnen var hemma varannan vecka. Då drog jag på mig ett leende och kämpade igenom vardagen för att inte dom skulle lida på nått sätt. 

Sen kom dom ensamma veckorna. Låååånga ensamma veckor. Jag började bli rädd för att lägga mi på kvällarna, för jag trodde att jag aldrig skulle få vakna mer. Jag bävade för att lägga mig, för varje kväll när jag lagt mig så började mitt hjärta slå jättehårt. Man kunde höra hjärtslagen slå i det tysta rummet, så hårda var dom, och efter en stund domnade hela kroppen av och hjärtat stod still. Jag dör nu! Men då var ja helt plötsligt inte rädd längre utan nästan välkomnade lugnet. Välkomnade döden som skulle få ett slut på allt.

 

Nu är det så att jag är så förbannat levnadsglad och nånstans där inne fanns mitt egentliga jag, och hon kämpade, jag lovar. Hon slogs med näbbar och klor för att få tillbaka "oss" till livet igen.

Vägen var lång, och en del svackor fanns det på vägen, men tillbaka kom vi. :)

 

Jag vandrar fortfarande på den vägen, men den blir mindre bulig, färre hål för var vecka som går.

Jag har lärt mig att känna igen tecknen att jag är på väg ner igen och oftast, nästan alltid, så hinner jag säga stopp till världen utanför innan den drar ner mig igen. 

För det var ordet NEJ jag behövde lära mig säga. NEJ, jag vill inte. NEJ, jag orkar inte höra dit skitsnack nått mer. NEJ, du får klara av dina egna problem själv.

 

Nackdelen av att lära sig säga nej, var att jag till slut sa det hela tiden. Nej nej nej nej nej.

Jag kom på mig själv en dag när jag sagt nej till en person som frågat mig om vi skulle göra en sak. "Varför sa jag nej? Jag VILL ju göra det här!"

Då fick jag börja lära mig säga ja igen, men också verkligen tänka över VAD det var jag ville säga JA till, och vad det var som jag ville säga NEJ till.

Detta är nått jag fortfarande jobbar med. Jag är en hjälpsam person i grund och botten och tycker om att känna mig behövd, men ibland blir det för mycket. Folk lär sig fort hur dom ska kunna utnyttja min välvilja, mitt medfödda jag att vilja hjälpa andra. Jag måste lära mig att sålla bort dessa människor och hålla dom på en armlängs avstånd. Jag tycker fortfarande inte illa om dessa människor, jag tycker bara illa om deras beteende. Dom måste ju också hitta sig själva för att lära sig vad det är dom gör fel här i livet. :)

 

Som sagt så har livet vart upp å ner i flera år. En del dåliga stunder men också många bra. :)

Men så för ca 1 vecka sen så vaknade jag en morgon och kände att: "Det här är en bra dag. Jag är trött, men jag MÅR bra.", sen kom det ett stort leende över hela mitt ansikte och det leendet har hållt i sig sen dess. 

Livet har återvänt och jag känner mig starkare än någonsin. För mig, för mitt, för mina barns skull.

Hur det än är så är livet en fantastisk gåva som vi fått och jag tänker då se till att göra det bästa av mitt. Jag fick ju bara ett, lite snålt men ändock. :)

 

Nu ser jag fram emot att vakna på morgonen, ta hand om pojkarna och skicka dom till skolan. Kika vad vännerna sysslat med på FB medans jag sovit. Söka jobb och ha ett alldeles underbart Svenssonliv. :D

 

Folk tror ofta att jag kräver en massa utav livet. Så fel dom har.

Det enda jag vill ha är ett lugnt,stabilt liv utan en massa energitjuvar. Jag vill lära mig att kunna ignorera dom. Inte ta åt mig när nån säger något negativt om mig eller det jag gör. Jag VET att jag är en bra människa. En som bryr sig, känner och älskar.

Jag har inte riktigt hittat den vuxna Mimmi än, men jag vet att hon finns där inom mig ,under nu ett tunt lager stålull. 

Hon finns i mitt huvud, skrattandes så hon kiknar, så som hon gjorde när hon var liten, när hon var tillsammans med sina älskade tokiga djur. Som hon gjorde när hon var tonåring och httade på tokigheter för att få andra att skratta med henne. För trög för att fatta att ibland skrattade dom åt henne. Eller hon förstod nog, men valde att inte se då dom iallafall skrattade.

Jag lever för att höra folks skratt. Glada förtjusta utrop. Rena glädjeutbrott.

Finns det något som är vackrare än när en männsika ler?

En främling i affären,som du gjort nån rolig min åt pga konstigt skriva skyltar i butiken, som brister ut i skratt just pga DIG!

Det var DU som gjorde han/hon glad, ingen annan. DU fick en främling att må bra en stund. Det är värt varenda sekund som gått på tok under dagen! :)

 

Vi kan göra skillnad för andra människor. Det är så enkelt. Det krävs inga pengar, ingen ansträngning utan bara ett vänligt leende, en hjälpande hand eller en tokrolig min. :)

Jag mår bra av sådana stunder och jag kan lova att du också gör det. :)

 

Jag ger här med ett löfte till mig själv. VARJE dag så ska jag få en människa att le, pga mig. Då mår även JAG bra. Sen kanske den människan av bara farten ger det leendet till någon annan och sen är bollen i rullning. 

Mår du bra, så mår jag bra, även om det är för en kort sekund. :)

 

Säg nått possitivt till någon, istället för att bara säga till när någon gör nått dåligt. Uppmuntra ett bra beteende i stället för att klanka ner på ett dåligt. Jag tror det ger en bättre effekt. :)

 

Jag tänker inte ta på mig några stora projekt just nu. Inga "Nu ska vi rädda Afrikas barn" eller nått. Nej, det orkar jag inte än. Mitt projekt just nu sträcker sig till att må bra själv.

Som Dr Phil en gång sa: " Är frun i huset lycklig, så är hela huset lyckligt." och tvärtom, vilket stämmer jäkligt bra!! :D

 

Små saker som denna lilla film nedan, ska få bidra till att hålla mig på rätt spår genom livet. Påminna mig om vad det var jag strävade mot, när jag tappat bort mig. Tappar bort sig längs med vägen gör man, man kan även välja en sidoväg just bara för att man vill det så länge den bär mot det målet man satt upp för sig. Man kan sätta upp nya mål också, men glöm aldrig aldrig bort dig själv och din egna vilja.

 

Nu säger jag tack för denna gång. Bäddar ner mig i sängen med lugna hjärtslag, fuktiga ögon pga videon nedan, och ser fram emot att få vakna till en ny härlig dag: :)

 

TJINGELING!! :D

 

 

 

 

 

 

 

Då kom vi till den stora diskussionen om KATTER!

Eller rättare sagt, katter och män. :D

 

Jag har alltid haft katter. Är uppväxt med dom runt mig och jag trivs med deras sällskap. Nått jag har upptäckt under mina 36 år som djurälskare, speciellt då katter, är att det finns en massa män där ute som är rädda för katter och hatar dom. 

Varför är det så? Varför är det just män som är så rädda för katter?

Jag vet varför. ;)

 

Katter är självständiga djur. Dom gör precis som dom vill. Du kan inte säga åt en katt: "Gå å lägg dig" när du är trött på den och du kan inte bestämma över den precis så som du känner för.

Dom männen ( i mina ögon karlar, men vi underlättar och kallar dom för män, så ingen blir stött.) som hatar katter och är elaka mot dom är egentligen rädda för dom. Precis på samma sätt som dom är rädd för starka fruntimmer.

Dom kan inte bestämma över dom! ;)

 

I 8 fall av 10 så har jag upptäckt att dom som inte tycker om katter alls, även är rätt stora skitstövlar hemma. Dom har dåligt självförtroende, taskig självkänsla och tar då gärna ut sin egna frustration på ett försvarslöst djur och även på frugan eller barnen, eller så är dom bara svartsjuka för att dom inte kan frambringa den kärleken som katten kan.

I 1 fall av 10 så är han bara helt enkelt allergisk och i det sista fallet... äh, jag har inte hittat nått annat fall , så i 9 fall av 10 så är katthatare bara osäkra män. :)

 

Jag har även lyckats dejta en sådan. Det blev kortvarigt. Vad väljer jag? En katt som älskar mig eller en osäker, otrygg man som har ett jävla humör? Inte så svårt att lista ut va?! ;)

 

Så du som inte gillar katter, du ska ta och sätta dig ner, fundera på vem du är och HUR du är framför allt och VAR ÄRLIG!  En vacker dag kanske du också får ha en katt som älskar dig, som kommer när du är ledsen och tröstar dig. Nån som saknar dig när du är borta och glatt möter dig i dörren när du kommer hem. Nån som kurrar dig till sömns och väcker dig med tokiga lekar. 

Det är inte helt olikt mot att ha ett normalt förhållande! :D

 

Varför vi tjejer gillar katter?

Det är för att vi alltid har nån somtycker om oss, nån som även vi får bry oss om. Dom är inget substitut för en man, så inbilla dig inget nu. Dom är ett komplement till ett perfekt operfekt liv. :)

Nån som stökar till, river blomkrukor, hårar ner och vägrar göra som du säger. Nån som vi får skälla på med kärleksfull röst,nån som vi kan älska utan förbehåll. Nån som tillåter oss att göra det.

Även om han går iväg när vi vill mysa ibland så kommer han ALLTID tillbaka när vi är ledsna. 

 

För mig betyder katter enormt mycket. Dom har alltid funnits där för mig, så som ingen annan har gjort. Dom har vart en stor tröst i livet och inbringat mycket glädje. Man kan inte vara sur eller ledsen länge när man har en katt. ÄVEN om dom har haft sönder finaste prydnadssaken jag har hemma!! :D

 

Dessutom så är dom något som jag själv skulle vilja vara. Jag är faktiskt lite avis på dom. :)

 

Sen har vi männen som älskar katter.

Att sitta och se på en man som kelar med en katt är helt fantastiskt. Han vågar visa sårbarhet, känslor och har ofta rätt bra koll på vem han själv är. 

Av en sån man kan man oftast räkna med att få kärlek, ömhet, romantik och glada skratt. :)

 

Oftast, sa jag, inte alltid. Det finns skitstövlar som gillar katter med, men då har dom vänt på historien. En sån man har alltid älskat katter men blivit bränd av livet. 

 

Så, nästa man som gnäller över att jag lägger ut bilder på mina katter här och där, ska tänka sig för, för det säger en hel del om vem han själv är. ;) 

 

Nedan; en bild på min älskade katt Jessie. :)

 

 

 

Lycka till nu!! ;)

 

Jag kände en liten flicka en gång. En udda liten tjej. Hon var duktig i skolan, glad och rolig.

Men annorlunda. Både hatad och älskad. 

Men bakom hennes glada annorlunda fasad gömde sig en mörk hemlighet.

Varje dag på väg till skolan satt det en molande värk i magen. "Vad händer när jag kommer hem? Vad har redan hänt?"

Vännerna frågade alltid om hon skulle följa med och leka efter skolan, men hon hade alltid nån ursäkt för att hon inte kunde.

Hon måste hem! 

Lever mamma? 

 

Vart var du?

 

Värken växte i magen ju närmare hemmet hon kom. Vad händer idag? Är det lugnt? 

Ja, idag var en bra dag. Idag var dom en familj. Skrattandes och skojandes vid middagsbordet.

Men nästa dag när hon kom hem från skolan kände hon redan när hon öpnnade dörren att något var fel. 

Det var obehagligt tyst, mamma sittandes vid bordet, mannen ståendes vid bänken. Den lilla flickan drog ett djupt andetag, klev in i köket med ett spänt leende på läpparna. Sa ett glatt "hej". Allt för att lätta på stämningen. 

Bara han inte blir arg idag.

Men det dröjde inte länge föränn han höjde näven mot hennes mamma. Den lilla tjejen klev i mellan och försökte hejda honom så gott hon kunde. "Slå hellre mig. Låt min mamma vara". Den lilla tjejen var bara 7 år.

 

Vart var du?

 

En kväll i sommarstugan. En kräftskiva med hennes föräldras vänner. Skratt och stoj. "Det är ju så trevligt att vara här" "Åh, ni har det ju så bra!"  Ja, nog var dom lyckliga där och då. Den stunden. Tills dörren stängdes....

Den lilla flickan vaknade av att någon skrek på hjälp. Mamma! Hon rusade ut i hallen. Där låg hennes mamma på golvet, med mannen böjd över sig. "Släpp henne! Släpp min mamma!" 

Han slet upp hennes mamma i håret. "Gå in på ditt rum annars slår jag ihjäl henne"....

 

Vart var du?

 

Efter ett tag flyttade flickan och hennes mamma ifrån mannen. Det var lugnt ett litet tag. Flickan kunde slappna av i allt längre perioder över dagarna. Värken i magen fanns alltid där. Den lämnade henne aldrig.

Visst, han var där och bönade och bad att få komma tillbaka. Visst fanns det oroliga stunder. Men över lag så var det rätt bra. Nu var det ju hennes mamma trygg. 

 

Det gick några år. Och visst var dom lyckliga. Tills nästa man kom in...

 

Vart var du?

 

Alkohol, droger...Ett annat liv, eller var det bara ett sätt att finnas till?  Den lilla flickans tidigare lugna vardag hon fått haft i något år, slets itu. Brutalt. 

Värken i magen som krupit tillbaka till att bara komma fram ibland, blommade upp för fullt. Samma visa igen. 

"Följ med och lek efter skolan!"  "Jag kan inte. Har nått att göra hemma"  Ja, nog hade hon det alltid. Att stå i mellan mamman och mannen. Skydda sin älskade mamma. "Snäll, slå mig istället"

En dag efter skolan kom hon hem.. Det var alldeles tyst i lägenheten. Vart är mamma? 

Hon hittade sin mamma bunden,blodig, brutalt misshandlad på golvet i badrummet...

Den lilla flickan var bara 9 år.

 

Vart var du?

 

Dagarna avlöste varandra. Utåt så var dom den lyckliga, perfekta familjen. Annat var det när ingen såg. När ingen ville se. När folk valde att inte se.

Den lilla flickan skrev hemska historier på Svenska-lektionerna i skolan. Om en annan liten tjej som led alla helvetes kval. Ett rop på hjälp. Hon såg att läraren visste att det var henne dom handlade om. Såg skuld i lärarens ögon, innan hon vek undan blicken och fortsatte rätta stavfel i andras uppsatser. Sviken av världen. Vad skulle hon göra? Det går inte att lita på någon. Allra minst dom du vill lita på mest.

 

Vart var du?

 

En eftermiddag efter skolan kom den lilla flickan hem och hittade sin mamma halvt livlös i soffan med en tom pillerburk brevid. "Jag orkar inte mer. Allt är DITT fel. Du är så jobbig" sa hennes mor innan hon tuppade av.

Den lilla flickans tårar rann över kinderna medans hon försökte rädda sin mammas liv. När ambulansen hämtat hennes mamma satt hon ensam kvar i lägenheten. Gömd under skrivbordet i sitt rum. Ihopkrupen, skakandes av rädsla." Lever mamma? Vill jag leva? Är allt MITT fel?"

7 timmar senare ringde telefonen. Hennes mamma levde. 

Lättnaden kom inte så som hon trodde den skulle göra. Varför? "Kanske vore det bättre om mamma fick somna in så hon fick slippa bli slagen. Slippa mig. Det är ju mitt fel allting". "Om hon dör behöver inte jag heller lida längre. Då dör jag med".

Den lilla flickan var 10 år.

 

Vart var du?

 

Men kampen fortsatte.. En dag efter skolan kom hon hem. Alla satt vid köksbordet. Gråtandes. Vad har hänt?! 

Den lilla flickans bror hade råkat ut för en bilolycka. Ingen visste om han skulle överleva. Hennes älskade bror!

Den enda tryggheten i hennes liv fick inte dö! 

Hon sitter på en stol vid bordet, fipplar med en kortlek...orolig, rastlös.. Då säger mannen, -"Jag hoppas han dör!"

Ursinnigt slänger den lilla flickan kortleken i hans ansikte. Då ser hon monstret växa fram, en näve höjs. Stunden senare ligger den lilla flickan på golvet. Hon kryper fram, tar sig in i sovrummet, upp i sängen. Hon vänder sig om. Där står mannen med en kniv i handen.

Den lilla flickan var 11 år.

 

Vart var du?

 

2 dagar senare är flickan i ridhuset hos sina älskade hästar. Hennes räddning. Dom enda som accepterar henne som hon är. Hon älskar dom och dom älskar henne. Villkorslöst.

Då kommer polisen och hämtar henne. Bort från tryggheten. Den enda värld hon känner och kan lita på. 

För in henne i en otrygg, okänd framtid av skydd, namnbyte, bostad på okänd ort.

Det sista hon någonsin hör av mannen är: " Hittar jag er så dödar jag er."

 

Historien började inte i början,den började många år tidigare. Den slutar inte än på många år. Den har nog inte slutat än. Historien är inte ens i närheten av att berätta allt som skedde. Den skrapar bara lite på ytan. 

Men livet går vidare. Man får ta ansvar för sina egna handlingar och ibland även andras och skapa sig ett liv värt att leva. Framtidstro. Hopp. Det blir bättre.

 

Vart var du?

Jag vet vart jag var, för jag var den lilla flickan. Hon som jag ser som om det vore en helt annan människa. Hon är jag, men ändå inte. Jag kan gråta för hennes skull, men inte för min. Idag är jag vuxen, jag är inte "hon" längre. 

 

En del kallar en udda, annorlunda, stark, framåt, knäpp, idiot...Ja, det är man nog med. *ler*

 

Det jag ber folk är att sluta blunda. Känner du på dig att nått barn inte har det bra, så är det nog så. Och gör då något åt det! Gör inte som lärarna och omgivningen, veta och blunda. Barn dör, inte alltid kroppsligt, men själsligt. Sätt dig in i tanken på att vara 10 år och vilja dö för att livet är ett helvete. Då kanske du kan förstå.

 

Det finns barn som aldrig får vara barn.

 

Idag har jag ett bra liv. Mamma till 2 pojkar som är mitt allt.

Se till att kämpa vidare och var inte rädd för att be folk om hjälp. Ibland kan främlingar vara lättare att prata med än dom som står dig nära. 

 

Och använd för guds skull inte din taskiga uppväxt som ursäkt för att inte ta ansvar för ditt liv. Livet är en gåva som ska förvaltas väl. DU kan göra skilllnad för någon annan! :)

 

Denna historia får gärna spridas vidare. Kanske den kan få någon att öppna ögonen. Kanske någon slipper känna att den var ensam om samma historia. 

 

Nån som vill ha nån att prata med? Jag finns här. Vem som helst är välkommen att adda mig på FB, för att prata eller bara vara. :)

 

 

Mvh Mimmi Dodge Solstråle

Nu är Julen här. 

 

Ljus tindrar överallt, paketen är inhandlade, maten likaså, huset är julpyntat och stämningen är god. :)

 

Det som vi dock skippar under julen i det här huset är något som många borde låta bli.

ALKOHOLEN!

 

Varför ska den vara så viktig under alla högtider? Vi har under dom senaste 10 åren firat HELT alkoholfritt på Julafton. Inte ens glöggen är spetsad. Lider vi för det? Nej. Julen firar vi för barnens skull, ja även jag gillar julen och firar oavsett om jag är ensam eller inte. :D

 

Jag är uppvuxen med alkohol runt mig och speciellt på julen så lockar det fram det värsta ur folk. 

"Ha, klart vi ska ha en nubbe till sillen!", Ho ho ho...... Hoppsan så snett det blev, halva flaskan senare.

Där sitter Bengan å tjafsar med Kent och där tafsar Knut på morsan. Aj aj aj, det där såg farsan. Men vem får ut för det? Inte är det Kent iallafall utan mamma, efter att alla har åkt hem. Då är allt hennes fel för hon är ju en sån usel kärringjävel så farsan spöar skiten ur henne framför ögonen på ungjävlarna som borde ha sovit för länge sen.

Men imorgon är det bra igen för då har mamma, blödandes, tröstat oss hela natten och sagt att pappa egentligen inte är elak, han är bara lite utarbetad. 

Han måste arbeta hårt, våran pappa, för han slår ofta mamma gul och blå. Ibland förärar han även oss med en hurring eller två.

Men det är synd om honom. Det är ju bara han som har det tufft i livet med en sån jävla usel familj."

 

Nu vill jag veta en sak. Ska även DU förstöra din familjs jul? Spöa frugan och kanske även barnen med?

Så jävla synd är det inte om dig och det är INGEN som egentligen går på ditt skitsnack om att " det ska aldrig hända igen". 

Skärp till dig eller lämna din familj.

Dom har det bättre utan dig, även om du tror att du är Guds gåva till världen.

Din fru klarar sig garanterat galant utan dig och dina barn får en chans att växa upp och bli normala. Det kommer krävas mycket av dom för att kunna bli det, för DU förstörde deras barndom och gav dom svåra psykiska sår som tar låååååång tid att läka. Tro mig, jag vet!

 

Dra därifrån, inse vem du är och gör nått åt det. Sen kan du höra av dig till dina barn, om nått år eller så och BEVISA att du har insett vilken skitstövel du var och att orden: "Det kommer aldrig hända igen" är äkta, och inga lögner. Även du kan bli en bättre människa, när du slutat ljuga för dig själv. :)

Vem vill vara en av alla dom karlarna där ute som spöar sitt fruntimmer, men visar en fin fasad uttåt? Var det så din mamma ville att du skulle bli? Var de det du sa till skolans yrkesvägledare att du ville bli? En familjemisshandlare. 

 

Nu slår karlar, även utan alkohol i kroppen, men risken för vanliga dispyter med släkten kan undvikas. En sak mindre för barnen att vara rädd och orolig för inför julen. 

 

 

Är du en mamma till barn i ett sånt förhållande? Jag tycker inte synd om dig heller.  

Ställ dig frågan varför du skaffade barn. Var det för att se dom plågas? Få stryk? Lida för att dom ser dig få stryk? 

Jag tror inte att så var tanken ifrån början, men du är medhjälpare till att få dom att må skit och bli skadade för livet.

Jag är själv barn till en mamma som valde män som slog henne. Tror du på skitsnacket om att det är så synd om mamman i ett sånt förhållande?

Jag kan säga att jag HATAR min mamma för den uppväxten hon gav mig. Jag förlåter henne aldrig för den, då jag själv aldrig har fått ett enkelt "förlåt" för hur hon skadade mig och mina syskon genom att bara sitta och titta på.

Jag älskar min mamma av andra orsaker, för den hon är idag, men oron finns alltid där, speciellt när alkohol blir inblandat, att jag ska få se min mamma bli sönderslagen eller även få hitta henne död en dag.

 

36 år, och jag får hjärtklappning och kallsvettas när jag hör orden: "Vi ska bara ta en öl". Då har jag ändå jobbat och slitit med mig själv för att övervinna mina barndoms skador.

Jag kan fortfarande få panikkänslor när jag ser en blond karl med jeansväst nånstans i ett människohav på stan, för det var vad den ena hade på sig när han slog min mamma, för att senare slå mig.

 

Spåren sitter kvar länge länge, så tro inte att dina barn är oskadade av det livet du fört in dom i. Men vägen till lättnad kan bli kortare om du startar erat nya liv NU. 

Det finns hjälp att få. Börja med att berätta för någon vad som sker hemma, någon du litar på. Hitta någon du kan bo hos med barnen, sen åker du. Det finns ingen "BRA" dag att göra det på och jag kan lova, du förstör inte barnens jul genom att göra det. Du räddar deras liv. Bättre julklapp kan man väl inte ge sina barn?! :)

 

 

Idag har min mamma världens bästa man och jag är lycklig för deras skull. Jag är även tacksam för att jag är som jag är, jag skulle aldrig ge mina barn en sån uppväxt. Jag skaffade mina pojkar för att älska dom, fostra dom till att bli fina människor och ge dom en sån fin uppväxt som jag bara kan. 

Mina pojkar är mitt allt. <3 <3 

 

 

Julen är barnens högtid, säger dom. Nej, säger jag. Livet är barnens högtid. <3

 

 

Ett tips till er där ute. Läs boken "Vuxna barn till alkoholister", den hjälper på många sätt. Att förstå sig själv och förstå andra. Den kommer ge dig orsaker till vissa saker, men du kommer inte ha några ursäkter längre så förbered dig på att ändra ditt liv. :)

 

Så min önskan för i år är: Ge dina barn livet i julklapp. <3

 

www.kvinnofridslinjen.se 020-50 50 50  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det dax att ta upp ämnet ekonomi.

 

Jag är så FÖRBANNAT trött på att höra ifrån folk att " Sorry ungar, vi har inte råd att äta annat än blodpudding." "Tyvärr, jag kan inte köpa nya byxor till dig för jag har inte råd."

" Vi kan inte åka till badhuset det här året heller för vi har inte råd."

 

BULLSHIT!!!  

 

Du röker, snusar och dricker gärna några öl till helgen. Du har dyra tv-abonnemang "för barnens skull", prenumererar säkert på några tidningar som tex Wheels, Hänt extra och liknande.

En ny film, lite dataprylar, tv-spel är ett måste. Några påsar chips, lite dipp, lösgodis, en kexchoklad och en dricka när inte ungarna är med måste man ju få ta sig. 

3 bilar  och en motorcykel på gården, fast bara 1 i familjen har körkort är suveränt coolt. Speciellt om man har en skoter och en fyrhjuling också!! :D

Fixa naglarna och sätta i löshår på salongen är ju en självklarhet, likaså att dra ut med polarna på en pubrunda.

Beställa hem kläder på nätet och maxa kreditkortet är en sak som man måste unna sig varje månad, likaså abonemanget på Postkodslotteriet och Triss. Lördagstravet kommer ju också ge miljoner!! ....men....

"ungar, tyvärr så får ni äta skitmat, gå i slitna kläder, hålla er hemma och gu förbövelen, tro inte att ni ska få åka på Anders kalas för det har vi inte råd med!!!"

 

Känner du igen dig? Var ärlig nu, för här har du en chans att sluta upp att vara en egoistisk förälder som säkerligen går och mår dåligt utan att veta varför.

 

Titta på ditt paket cigg/snus, ta en klunk av ölen och säg högt till barnen att "dom här är värda mer än vad ni är" och mena det. Ring sen Soc och be dom hämta barnen.

 

Sluta säg att " jag har inte råd" när det gäller skitsaker. Säg i stället att " jag väljer att prioritera bort mina barn".

 

Starta ett "nytt" liv, ett gemensamt liv med din familj. Kom inte och säg att barnen blir lyckligare för att dom har 37 tv-kanaler eller nyaste Playstationet. Fråga barnen vad dom skulle önska sig mest av allt, mer kvalitetstid med dig eller ett nytt tv-spel.

Har du inte redan hunnit förstöra barnet helt så kommer han/hon välja dig. 

 

Så sluta med dumma ursäkter och ta tag i ditt liv, NU!

 

Säg upp dina tv-abonemang, tidningar, lotter. Tvätta håret hemma och hitta en polare som klipper dig gratis mot att du hjälper henne med nått annat. 

Sälj skiten du har på gården. Sånt kan du köpa igen när du har RÅD.

Ta med ungarna på en husrensning, man har ALLTID en massa att sälja. Böcker, kläder, prydnadssaker, surroundsystem, gamla leksaker, tavlor, köksprylar, för kom inte och påstås att du använder alla dom där grejerna du köpte på Tv-shop !!

Liar, liar, pants on fire!!  

 

"Annonser är så dyra."   Du, det finns MASSOR av "Till salu-"sidor på Facebook, och dom är GRATIS.

Nästa ursäkt? ;)

 

Varför köpa nytt när det finns loppisar? Ta lite tid på dig och kolla priserna på loppisarna, köp och sälj-siter på FB... det lönar sig att tänka efter, jämföra och snoka. :)

 

I Sandviken finns det en loppis som är suverän. Minst 1 gång i månaden sänker dom ALLA kläderna till 5 och 10 kronor/st. Hur fina kläder som helt. Helt, rent och märkeskläder.

Sist jag var dit så var det inte rea, men jag fyndade mig ett par nya Diesel-jeans för 70:-. Helt okey affär. :)

 

Ofta går jag därifrån med ett par påsar proppfulla med barnkläder, Puma , Addidas... och har pröjsat kanske 150:- för 30 plagg. Klå den om du kan!! 

Sen kan vi åka till badhuset, bowla eller vad det nu är ungarna vill göra, för vi har RÅD på grund av att vi snålar in på andra ställen. 

Vi har inga tidningsabonemang, lotter eller dyra tv-kanaler. Vi har dom vanliga sakerna. Bilen är ett måste, en bra billig familjebil (Volvo V70-00) så det är skatt och försäkring på den, datauppkoppling, mobiltelefon, hyra och el.  Thats it. 

Tack gode gud för dom få utgifterna för bilen klarade inte besiktningen ,så det var bara att snoka hemma vad som gick att sälja och köpa bildelar för  5000:- .

Men det gick. :)

 

Har vi några skulder? Nej.

Har vi någonsin fått en påminnelse? Nej.

Vi är inte rika, men vi klarar oss, jag och mina barn. Vi kan göra mindre saker ofta och större grejer ibland, och vi kan göra det och njuta av det för att vi har betalat allting själva och har inga skulder när vi kommer hem. :)

 

Hade vi däremot haft en massa extra abonemang och skit så hade vi suttit hos Kronofogden GARANTERAT, och jag hade fått titta på mina barn och sagt: "Jag valde bort er."

 

Kommer det att hända? ALDRIG. 

Mina barn är glada för det dom får, men ännu gladare för tiden vi spenderar tillsammans. Och vet du en sak... JAG mår fantastiskt bra när jag tar mig tid med barnen. <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick en förfrågan om att skriva om hur vi kvinnor borde vara mot sina män. Nu har jag ju skrivit lite om det tidigare men jag gör lite tillägg här. 

Ja, det var en man som ville att jag skulle skriva om det då han nog tyckte att jag rackat ner på männen så det räcker. Hahaha...

 

Jag har en åsikt om hur vi kvinnor borde göra för att behålla våra män och göra dom lyckliga. Nu finns det inga regler för hur allt ska vara utan reglerna bestämmer man själv.

Vad är DU villig att göra för att behålla ett lyckligt hem? Hur långt är DU villig att gå?

Dom gränserna lär du tänka över och bestämma redan i början av ett förhållande, för att senare kanske omvärdera dom lite, tänja på dom eller dra åt dom hårdare.

 

 

Jag ser ofta tjejer som dekar ner sig när dom väl fått en man på kroken. Vad hände med ditt fina blankborstade hår och rena hela kläder? 

Sen när började du rapa som en hel karl och släppa fisar och dessutom skratta åt dom? 

 

Ja, jag tycker att vi kvinnor borde se till att hålla oss i skick, inte bara för männens skull, utan för våran egna lyckas skull. Vem kan älska någon som inte älskar sig själv?!

 

Hur kommer det sig att kilona smyger sig på så fort ett förhållande blir seriöst? Att dom där romantiska promenaderna blivit soffmys med chips och dip istället?

 

Du kanske inte ska gnälla så mycket på din man för än du själv har tagit dig en titt i spegeln och konstaterat att du fortfarande är den du var när du träffade honom. Ser du så ut idag? Förmodligen inte, och förmodligen har du inte förbättrats utan gått den andra vägen.

 

Vi kvinnor är inte små underverk som håller oss i skick genom att baka bullar, äta chips och sitta där och le snällt. Nej, det krävs faktiskt en del av oss för att hålla vikten i schakt, få håret att se friskt ut, hålla det där leendet äkta. 

 

Jag som kvinna vill inte se min man deka ner sig ifrån en stilig nyrakad kostymnisse, till en gympabyxbärande, orakad svettig soffliggare.

Precis lika lite som en man vill se sin kvinna förvandlas ifrån en glad, sprudlande kvinna, med scvung i stegen och lite självständighet, till en kärring i flottfläckade mysbyxor gnällandes om att inget blir gjort , lortigt stripigt hår och med ett finger i näsan samtidigt som hon rör om i den vattniga köttfärssåsen. 

 

Skulle vi dessutom vilja ha sex med det monstret som klivit fram? INTE JAG I ALLAFALL !!

 

Det är en jäkla skillnad på kärlek och sex.

Jag kan älska någon och samtidigt tända på den personen, men har personen förvandlats från, i mina ögon sett, en het hunk till en lodis, då kan jag fortfarande älska en bit av honom men jag tänder garanterat inte på honom längre.

Den jag kunde lägga armarna om förut, står nu en halvmeter bort trots att vi har hudkontakt. Hoppsan, vart kom den magen ifrån?! 

Det vackra ansiktet som jag en gång såg har förvandlats till nått oigenkännligt. Hmm.. är det en snorbobba jag ser där bland näshårsspindlarna som krälar ur näsan? URK!! Å han vill att jag ska kyssas hett med honom?! ÅH NEJ DU!!!! Tror att jag måste gå och kräkas.

 

Likadant är det för honom, han som tittade på dig med hetta och värme i blicken för ett tag sen. Han lägger sina varma händer runt dina kinder, för att upptäcka att dom nu fyller hans händer helt. Han ignorerar detta och tittar upp mot dina ögon.... där stannar blicken vid läppen..

" Va fan, hade hon mustach när jag träffade henne?" (förmodligen ja, men du såg den aldrig för hon tog hand om sig själv och tog bort den varje vecka med vax)

Han ruskar på huvudet och fortsätter upp över gropig hy och pormaskar för att möta ett par vinvattniga ögon.

Har han stånd nu? Är han sugen på att böja ner dig över köksbordet, dra ner dina byxor lagom för att kunna ta dig bakifrån, ge dig en snabbis innan ungarna kommer in?

Skulle inte tro det. Den enögda snoken har krupit in och lagt sig i vinterdvala.

 

Han ger dig en snabb puss, vänder sig bort medans du fortsätter att gnälla över att han arbetar hårt för att försörja sin familj på bästa sätt, medans du sitter där hemma och pillar dig i naveln medans ungarna river huset.

 

Du får vara glad om du någonsin får se den enögda snoken igen, om du inet väljer att göra nånting åt det förståss.

 

Fixa barnvakt, gå till frissan å klipp dig. Åk hem och städa huset. För vem vill leka parningslekar i ett smutsigt hus?!

Klipp tånaglarna, ta en dusch, skrubba kroppen, skölj av dig och fyll badkaret med vatten och ett väldoftande skum. Sätt på dig en ansiktmask, raka benen, armhålorna och ja, raka bort det mesta även där nere!! Det är inte inne att se ut som en vinterpälsad kanin där nere.

Njut en stund, fundera på hur det en gång var, hur du förförde honom då.

Duscha av dig, kliv ur, inspektera dig i spegeln och gör upp en plan för förbättring, men så länge gör du det som går just här och nu. Rota fram sminket och den dyra parfymen du fick av honom förra året som du säkert har en skvätt kvar av. Ansträng dig lite.

 

Öppna garderoben, ja nånstans där inne finns ditt gamla jag. Rota fram henne. Skulle du inte kunna ha henne just nu så har du iallafall fått ett mål till att uppfylla.

Men nu har du lite bråttom om du inte var smart nog att handla nått snyggt redan tidigare på dagen.

 

Fixa lite gott käk, tänd lite ljus och välkomna din man hem ifrån jobbet. :)

 

Men vänta lite nu... tro inte att detta ska fungera första gången du gör det. Det är inte alltid så lätt att släppa på besvikelser, kanske år av sådana till och med.

Gör om en del av detta varje dag, ja inte lämna bort barnen varje dag dock, så ska du se att han snart börjar vakna till liv. 

Uppskatta honom, uppskatta det han gör för dig/er. Han är inte du, han kan inte läsa tankar och han har ett eget sätt att göra saker på. Lär du dig att uppskatta det och acceptera honom för att han är den han alltid har vart så har du snart ett recept på framgång.

 

Är han också en "sån" som dekat ner sig så kommer han snart att ändra på sig han med, speciellt när han ser andra mäns uppskattade blickar, flörtningar och uppmuntrande kommentarer om hur bra du ser ut nu för tiden.

För vilken man vill bli lämnad för att han har blivit en lat, fet, gubbe på 39 år, medans frugan ryckt upp sig och ser ut som en het puma och blir jagad av pilska små valpar på 22 bast ?! ;)

 

Världen är enkel bara man lär sig att se och ta tillvara på saker och ting och lär sig spela spelen som ingår.

 

Ett vackert liv  får du inte utan ansträngning, ett vackert enkelt liv skapar du själv. :)