mimsans.blogg.se

Läste nyss en artikel i aftonbladet som handlade om folks micrognällande.

Smågnäll över skitsaker.

Visst, kan vara onödigt och ja, man drar ner sig själv och andra i surkartens land när man smågnäller.

Jag tänker dock fortfarande stå på mig för människans rättighet att få vara arg och förbannad, även över småsaker. För det som kan vara en liten skitsak för dig, kan vara en stor jobbig sak för en annan människa, och det du tycker är värt att gnälla över kan vara en skitsak för andra. :)

 

Visst håller jag med om att gnälla över att någon har parkerat lite tokigt, att maten är kall, att du tappade ett glas på morgonen eller spillde kaffe, kanske inte är nått att bli arg och gnälla över, men känner du dig bättre efter att ha gjort det så GNÄLL på! Men gör det kort och se till att du känner dig glad efteråt, för annars finns det en risk för att du blivit en bitterfitta de lux!

Gnäller du ofta? Går du omkring och är sur för jämnan? Tycker du att det är världens fel att allt går på skit för dig?Då har du blivit en bitterfitta och det kanske är dax att bryta det mönstret och det är enbart DU som kan bryta det.

Säg något positivt om varje sak du tänker något negativt om. Det går att finna positiva saker i det mesta. :)

 

Jag är just nu inte rätt person att tala om detta för just idag och ett par dagar tillbaka så har jag hatat hela världen. (nästan) Jag är sur, elak, bitter och hatisk, rent ut sagt. Sviken av världen, känns det som. Ja, just nu ÄR det andras fel att jag är en bitterfitta de lux. :D

Men jag har kommit på en lösing på mitt problem!

Jag har grubblat fram och tillbaka på vad det är som gör att jag mår så här och orsaken är att människor sviker mig hela tiden. Med småsaker kanhända i din värld, men i min värld är ett förtroende, ett löfte, några ord, värda MASSOR.

Jag ser varje dag hur människor sviker sina partners. Uppvuxen med karlars svek. Detta har gjort mig till den karlhatare jag är. Inte pga av att det alltid är jag som blivit sviken, absolut inte.

Ser dock hur andra beter sig mot sin partner där hemma. Flörtar med mig trots att dom har någon som älskar dom där hemma. Sitter på dejtsidor och säger "Min partner tycker att detta är helt okej". BULLSHIT!!

Det finns inte en enda människa, i vettigt tillstånd, som skulle tycka att det är okej att dens partner, livskamrat, sitter och flörtar med andra människor för att ev få ligga framöver.

Sen har vi dom som tar upp andras tid.

Som låter en tycka om dom, få en att tro att dom inte är som alla andra. Låter en känna sig trygg och öppna upp sig lite för att sen ge en rejäl käftsmäll där man vaknar upp och inser att man slösat bort en massa tid på någon som ändå bara "skulle finna sig själv".

Tid som är det absolut mest värdefulla man har och aldrig kan få tillbaka.

 

Men jag har kommit på en lösning på mitt problem med karlhatet.Min minskade tro på mänskligheten.

Det kommer att kombineras med min kamp för att komma i form igen.

Kan det bli bättre än så??!! :D

Jag har letat fram bilder på mina 2 senaste X och ska skriva ut dom för att sen sätta upp dom på kylskåpet och på "träningshyllan". 

Dom ska få vara symboler för den patetiska värld som finns. Den värld jag inte vill leva i. Den värld jag vill göra bättre.

Bygga upp en aggretion och ge det där lilla extra med träningen. Att ge fasen i att småäta och istället ta ett extra träningspass. Det känns faktiskt som rätt lösning för mig.

Att varje dag få utlopp för ilskan och få den att minska och till slut se hur dom sitter kvar i sitt betende medans jag ändrat mitt, och detta pga dom! Jag kommer att behöva tacka dom efteråt för att dom är som dom är. :)

Så det blir en massa flugor i en smäll liksom. TJOHOOOOO!! :D

Känner mig redan mycket gladare så nånting är det med positivt tänkande. ;)

 

Nu ska jag ta och byta om, kika på bilderna och träna med ett leende!

 

TJINGELING!! :D