mimsans.blogg.se

2014.... 2014 är det året allt ska hända.

Vad är då "allt"?

 

Jo, i år blir första gången jag ska besöka usa. Texas närmare bestämt. 

Min kära bror har flyttat till andra sidan jorden och nu ska han gifta sig med en jätterar amerikanska vid namn Julia.  Jag har träffat henne en gång innan, när hon var här i sverige och hälsade på. Jag hade förväntat mig en rätt stor, tuff, bufflig tjej pga min brors förklaringar om hur hon var, men över gatan kom en liten, späd, jätterar tjej.

Liten och liten... nu är ju jag 185 cm över havet så jag tycker att alla är små. Hahahaha..

Men hon är HELT RÄTT för min bror.

Ingen idé att han blir för kaxig för då tar hon nog fram en 45a och skjuter honom i låret eller nått. :D

 

Dom ska iallafall gifta sig och jag ska få komma dit och vara med. Jag har alltid velat åka till usa, fast jag har mer velat åka för att titta på Daytona 500 då jag är en komplett motorsportsnörd! Denna gången är det dock texas som gäller och för mig ÄR texas usa. Gamla fina byar, hästar, mat (kött), cowboys och en massa pickisar. JA, jag förväntar mig också att ALLA har en puffra nerstoppad i jeansen och cowboyhatten lätt nerdragen över ögonen. Hahahaha..

 

Nu är det ju inte så det är, men jag ska nog kunna leta reda på någon som ser ut så och visa bilder här sen på "min" texasbo. Min cowboy.

Bröllopet ska gå i grönt och lila och jag har ett HELVETE att hitta en klänning i någon av färgerna som kan passa mig. Lila blir det INTE för jag passar helt enkelt inte i den färgen, så då återstår grönt. Jag äger själv inte ett enda plagg i grönt. Men men... jag har ett par månader på mig att hitta något som kan passa. Dessutom så ska allt vara enligt tradition, så Julia kom på den ypperliga idéen att jag ska läsa en dikt på bröllopet, först å främst på engelska, men även på svenska. Så det är mitt andra mål, att hitta en dikt som ska passa min kära bror och Julia, som jag inte känner. Det är SVÅRT, men jag ger mig inte!! Dom ska få den bästa som bara går att få.

Från den 15 april till den 24 april ska jag vara borta, så vi kommer att ha lite tid att se oss omkring. Alamo var ett resmål som min bror sa att vi skulel till, och det ser jag fram emot. Historiska ställen intresserar mig. Ställen där man kan känna historiens vingslag och fantisera sig tillbaka hur det kanske var.

Förutom det så ska jag försöka hitta mig en ranch och försöka låna en häst ett par timmar. Rida är ett MÅSTE när man är i texas!!  Halllååååååå.... cowboycountry!! :D

 

Men mer om resan och planeringen inför den kommer längre fram i tiden. 

 

2014 är även ett år där jag tänker seriöst lägga ner tid på att komma i form och hitta mitt vuxna jag, min självkänsla.

Självförtroende har jag till en viss mån, men självkänslan är det lite sämre med. Jag har extremt lätt för att ta åt mig av "hur folk ska se ut". Kan bero på att jag är uppvuxen med en utseendefixerad mamma och en storasyster som i mitt yngre liv enbart bestått av kläder, hår och naglar. Nu har hon även funnit sig själv i allt detta, så nu finns det även en rätt trevlig person i allt det där.

Jag själv har väl alltid vart "familjens svarta får". Inte ett dugg intresserad av kläder, hår, smink eller hur jag har sett ut. Lång och gänglig så har jag inte heller behövt brytt mig om min vikt, tills jag fick barn. Då började det snabbt gå utför!! Hahahaha...

Så nu ska jag ta tag i träningen, som du kan följa i bloggens "Våga vägra vassrugg 2014", och i min självkänsla.

 

Jag har börjat intressera mig för hår, smink och till en liiiiiiten del även kläder, även om dom inte står på min prio 1-lista. Det är ju vansinnigt tråkigt att shoppa kläder och dom kläderna jag tycker om kostar mer än vad jag har råd med. Dessutom har jag enorma fötter, så skor är ett rent helvete att få tag i. Eller ja, skor i min storlek finns, men dom är fula kärringskor. Jag vill ha fina, högklackade, sexiga skor och det är bara att glömma om jag inte vill (läs "kan") betala 2500-6000:- st för dom.

Oftast blir det en tur ner till värtahamnen och inhandla gamla avställda ålandsbåtar.

 

En del människor gnäller över tjejer som vill se bra ut. Gnäller för att dom sminkar sig, har löshår och lösnaglar. varför vet jag inte, det kanske bottnar i avundsjuka för att dom själva inte vågar eller inte vet hur dom ska göra själva. 

Du får ett helt annat bemötande av människor om du klär dig snyggt och är välvårdad. JAG bemöter folk som är välvårdade på ett annat sätt än hur jag bemöter "tjock-lisa" med ovårdat hår och slitna gympabyxor. Henne kan jag tycka väldigt mycket om längre fram, men som första intryck så ser jag oftast bara en människa som inte bryr sig om sig själv och varför ska då jag bry mig om henne. Det är INTE hela sanningen då jag visst gillar folk av alla de modeller, men jag bemöter oftast en välvårdad människa med mer respekt, oavsett om det är en man eller en kvinna.

Speciellt när det kommer till affärer. Hemma i stallet eller i garaget så bryr jag mig inte alls. Då är jag "Lort-mimmi" med rufsigt hår och grabbiga skämt. 

2014 ska gå till att studera framgångsrika människor, hur dom för sig, klär sig och hur dom bemöter människor och sen ska jag ta efter dom bitarna jag gillar och passar i och se vart det leder.

Dock kommer jag köra mitt egna race och min egna stil för annars blir det bara en falsk fasad och det vill jag inte ha, men lära sig av dom som hittat ett vinnande koncept är aldrig fel.

 

Mitt STORA intresse här i livet är MOTORSPORT, och jag ser fram emot ett år av fart och fläkt. Trevliga människor, bilar, tävlingar och nya fantastiska möten. 

Förra året så fick jag ett gäng nya vänner och bekanta, alla uppskattar jag för deras egenheter, öppna sätt och glada varma humör. Motorsportsvärlden är fantastisk.

Det finns baksidor med, mörka baksidor, men dom tänker jag inte dra upp här, utan jag håller mig till det jag älskar och beundrar. :)

Jag är som jag är, rätt fram och säger vad jag tycker för det mesta, och det är inte alla som uppskattar det. men jag kan eller vill inte vara nån annan än den jag är och människorna jag har runt mig får antingen acceptera vissa egenheter med mig eller så får dom helt enkelt hålla sig undan. 

Jag har vänner som jag älskar och beundrar, men det betyder INTE att jag tycker om ALLT med dom. UH NEJ!!

Vissa älskar jag att umgås med privat, men jag vill helst inte arbeta med dom. Andra älskar jag att arbeta med, men har lite svårare för dom privat, men så är livet. Det viktigaste är i slutändan att visa respekt för varandra, även om det finns sidor som man inte tål.

Jag har ju själv en mängd sidor som andra har svårt för och det vet jag om. :)

 

Mitt motorsportsår kommer nog att få börja nu i feburari. Speedweekend on ice i Årsunda. Eventet gick förr i Orsa men i år så kör dom i årsunda, min grannby.

En helg fylld av fart å fläkt med diverse fordon, en del som jag inte ens visste kunde vara fordon! :D Det är badkar, sparkar (såna med medar på, smartskaft) och div andra hemmabyggen.

Jag föredrar dock bilarna. Bilar bilar bilar, är vad mitt liv består av. Vart mitt intresse kommer ifrån har jag ingen aning om men det finns där och har alltid funnits där. 

Drömmen är att få ha ett stort hus med ett REJÄLT garage. Ett rent, välskött garage med alla verktyg som kan tänkas behövas, men även en del av garaget ska bestå av bilar som man sällan ska peta på förutom när dom ska köras.

Ja, det är en stor dröm och den kanske aldrig blir sann, men det gör inget om det skulle bli så. Det är kul att få drömma.

2014 önskar jag ska få bestå av trevliga möten med båda gamla och nya bekanta. Fint väder och bra tävlingar och en MASSA nya svenska rekord! :D

 

Nu ska jag dock trilla ner i soffan igen då jag fortfarande har feber och hosta. Träningen har fått legat nere ett par dagar för det går bara inte att träna när jag är så här sjuk. 

Men så fort jag blir piggare så ska jag köra igång med dom nya videorna och träningsredskapen jag fick hem häromdagen. :D Det är skönt att faktiskt få känna att jag har fått tillbaka lite "jävlaranamma" och har ett mål med livet, iallafall med det här året. 

Att jag ser fram emot livet igen beror enbart på alla fantastiska människor som finns runt mig. Som stöttar, får mig att skratta och bevisar om och om igen att det finns vackra själar där ute.

Tack alla ni, ni gör mer underverk för andra än vad ni själva är medvetna om. Fortsätt att bara vara ni, för den ni är är bara så rätt. 

 

Men nu är det soffan nästa!!! Ha en trevlig helg allesammans!!  

TJINGELING!!

 

 

 

Ödmjukhet är något jag känner just nu. Ödmjukhet inför livet. Jag känner igen. Nu pratar jag inte om att jag känner igen nått , utan jag känner känslor igen och det är helt fantastiskt! :D

 

Jag har haft en jobbig period där allt har gått emot mig. Självklart så har inte ALLT gått emot, men en hel del.

Det har vart bilar som gått sönder, en katt som blev sjuk och var tvungen att tas bort, kass ekonomi, jobbiga släktingar, dåligt med arbeten och energitjuvar i mängder runt mig.

Jag har vart rätt trött som människa helt enkelt. Denna gången höll det i sig hela hösten och fram tills för ca 1 vecka sen. Jag som bara brukar vara nere över en liten stund på en dag bara!

 

Jag hade helt enkelt hamnat i svackan: "Jag duger inte till nått."

Varför hamnade jag där? Jag vet inte, det finns nog många faktorer som tillsammans hoppade på mig och gav mig storstryk och jag till slut bara låg där och tog emot och tyckte att jag gjort mig förtjänt av det.

 

För ca 4 1/2 år sen gick jag i väggen totalt. Då brast 32 års försvar emot världen. Jag kommer ihåg exakt hur det hände. Det var MASSOR av anledningar som tog mig dit, men det var ett samtal ifrån min storasyster som gav mig den sista knuffen jag behövde för att trilla över kanten. En anklagelse över hur dålig jag var som människa var droppen. Jag slängde på luren och gick upp och ställde mig i duschen. Jag vill alltid vara i vatten när jag mår dåligt av nån skum anledning. :) 

 

Väl i duschen så började hjärtat slå hårt, riktigt hårt och jag började hyperventilera. Vad händer?!

Världen rasade och jag trodde att jag skulle dö. Jag satt på golvet i duschkabinen, skakade i hela kroppen medans tårarna forsade. När jag tog mig ur duschen till slut så såg tittade jag på mig själv i spegeln och den som tittade tillbaka var en usel människa. En världelös figur som ingen ville ha. 

Sen startade helvetet på riktigt. Jag gömde mig så gott jag kunde för världen, låste in mig och ville inte finnas till. Den enda gången jag kände att jag levde var när barnen var hemma varannan vecka. Då drog jag på mig ett leende och kämpade igenom vardagen för att inte dom skulle lida på nått sätt. 

Sen kom dom ensamma veckorna. Låååånga ensamma veckor. Jag började bli rädd för att lägga mi på kvällarna, för jag trodde att jag aldrig skulle få vakna mer. Jag bävade för att lägga mig, för varje kväll när jag lagt mig så började mitt hjärta slå jättehårt. Man kunde höra hjärtslagen slå i det tysta rummet, så hårda var dom, och efter en stund domnade hela kroppen av och hjärtat stod still. Jag dör nu! Men då var ja helt plötsligt inte rädd längre utan nästan välkomnade lugnet. Välkomnade döden som skulle få ett slut på allt.

 

Nu är det så att jag är så förbannat levnadsglad och nånstans där inne fanns mitt egentliga jag, och hon kämpade, jag lovar. Hon slogs med näbbar och klor för att få tillbaka "oss" till livet igen.

Vägen var lång, och en del svackor fanns det på vägen, men tillbaka kom vi. :)

 

Jag vandrar fortfarande på den vägen, men den blir mindre bulig, färre hål för var vecka som går.

Jag har lärt mig att känna igen tecknen att jag är på väg ner igen och oftast, nästan alltid, så hinner jag säga stopp till världen utanför innan den drar ner mig igen. 

För det var ordet NEJ jag behövde lära mig säga. NEJ, jag vill inte. NEJ, jag orkar inte höra dit skitsnack nått mer. NEJ, du får klara av dina egna problem själv.

 

Nackdelen av att lära sig säga nej, var att jag till slut sa det hela tiden. Nej nej nej nej nej.

Jag kom på mig själv en dag när jag sagt nej till en person som frågat mig om vi skulle göra en sak. "Varför sa jag nej? Jag VILL ju göra det här!"

Då fick jag börja lära mig säga ja igen, men också verkligen tänka över VAD det var jag ville säga JA till, och vad det var som jag ville säga NEJ till.

Detta är nått jag fortfarande jobbar med. Jag är en hjälpsam person i grund och botten och tycker om att känna mig behövd, men ibland blir det för mycket. Folk lär sig fort hur dom ska kunna utnyttja min välvilja, mitt medfödda jag att vilja hjälpa andra. Jag måste lära mig att sålla bort dessa människor och hålla dom på en armlängs avstånd. Jag tycker fortfarande inte illa om dessa människor, jag tycker bara illa om deras beteende. Dom måste ju också hitta sig själva för att lära sig vad det är dom gör fel här i livet. :)

 

Som sagt så har livet vart upp å ner i flera år. En del dåliga stunder men också många bra. :)

Men så för ca 1 vecka sen så vaknade jag en morgon och kände att: "Det här är en bra dag. Jag är trött, men jag MÅR bra.", sen kom det ett stort leende över hela mitt ansikte och det leendet har hållt i sig sen dess. 

Livet har återvänt och jag känner mig starkare än någonsin. För mig, för mitt, för mina barns skull.

Hur det än är så är livet en fantastisk gåva som vi fått och jag tänker då se till att göra det bästa av mitt. Jag fick ju bara ett, lite snålt men ändock. :)

 

Nu ser jag fram emot att vakna på morgonen, ta hand om pojkarna och skicka dom till skolan. Kika vad vännerna sysslat med på FB medans jag sovit. Söka jobb och ha ett alldeles underbart Svenssonliv. :D

 

Folk tror ofta att jag kräver en massa utav livet. Så fel dom har.

Det enda jag vill ha är ett lugnt,stabilt liv utan en massa energitjuvar. Jag vill lära mig att kunna ignorera dom. Inte ta åt mig när nån säger något negativt om mig eller det jag gör. Jag VET att jag är en bra människa. En som bryr sig, känner och älskar.

Jag har inte riktigt hittat den vuxna Mimmi än, men jag vet att hon finns där inom mig ,under nu ett tunt lager stålull. 

Hon finns i mitt huvud, skrattandes så hon kiknar, så som hon gjorde när hon var liten, när hon var tillsammans med sina älskade tokiga djur. Som hon gjorde när hon var tonåring och httade på tokigheter för att få andra att skratta med henne. För trög för att fatta att ibland skrattade dom åt henne. Eller hon förstod nog, men valde att inte se då dom iallafall skrattade.

Jag lever för att höra folks skratt. Glada förtjusta utrop. Rena glädjeutbrott.

Finns det något som är vackrare än när en männsika ler?

En främling i affären,som du gjort nån rolig min åt pga konstigt skriva skyltar i butiken, som brister ut i skratt just pga DIG!

Det var DU som gjorde han/hon glad, ingen annan. DU fick en främling att må bra en stund. Det är värt varenda sekund som gått på tok under dagen! :)

 

Vi kan göra skillnad för andra människor. Det är så enkelt. Det krävs inga pengar, ingen ansträngning utan bara ett vänligt leende, en hjälpande hand eller en tokrolig min. :)

Jag mår bra av sådana stunder och jag kan lova att du också gör det. :)

 

Jag ger här med ett löfte till mig själv. VARJE dag så ska jag få en människa att le, pga mig. Då mår även JAG bra. Sen kanske den människan av bara farten ger det leendet till någon annan och sen är bollen i rullning. 

Mår du bra, så mår jag bra, även om det är för en kort sekund. :)

 

Säg nått possitivt till någon, istället för att bara säga till när någon gör nått dåligt. Uppmuntra ett bra beteende i stället för att klanka ner på ett dåligt. Jag tror det ger en bättre effekt. :)

 

Jag tänker inte ta på mig några stora projekt just nu. Inga "Nu ska vi rädda Afrikas barn" eller nått. Nej, det orkar jag inte än. Mitt projekt just nu sträcker sig till att må bra själv.

Som Dr Phil en gång sa: " Är frun i huset lycklig, så är hela huset lyckligt." och tvärtom, vilket stämmer jäkligt bra!! :D

 

Små saker som denna lilla film nedan, ska få bidra till att hålla mig på rätt spår genom livet. Påminna mig om vad det var jag strävade mot, när jag tappat bort mig. Tappar bort sig längs med vägen gör man, man kan även välja en sidoväg just bara för att man vill det så länge den bär mot det målet man satt upp för sig. Man kan sätta upp nya mål också, men glöm aldrig aldrig bort dig själv och din egna vilja.

 

Nu säger jag tack för denna gång. Bäddar ner mig i sängen med lugna hjärtslag, fuktiga ögon pga videon nedan, och ser fram emot att få vakna till en ny härlig dag: :)

 

TJINGELING!! :D

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det dax att ta upp ämnet ekonomi.

 

Jag är så FÖRBANNAT trött på att höra ifrån folk att " Sorry ungar, vi har inte råd att äta annat än blodpudding." "Tyvärr, jag kan inte köpa nya byxor till dig för jag har inte råd."

" Vi kan inte åka till badhuset det här året heller för vi har inte råd."

 

BULLSHIT!!!  

 

Du röker, snusar och dricker gärna några öl till helgen. Du har dyra tv-abonnemang "för barnens skull", prenumererar säkert på några tidningar som tex Wheels, Hänt extra och liknande.

En ny film, lite dataprylar, tv-spel är ett måste. Några påsar chips, lite dipp, lösgodis, en kexchoklad och en dricka när inte ungarna är med måste man ju få ta sig. 

3 bilar  och en motorcykel på gården, fast bara 1 i familjen har körkort är suveränt coolt. Speciellt om man har en skoter och en fyrhjuling också!! :D

Fixa naglarna och sätta i löshår på salongen är ju en självklarhet, likaså att dra ut med polarna på en pubrunda.

Beställa hem kläder på nätet och maxa kreditkortet är en sak som man måste unna sig varje månad, likaså abonemanget på Postkodslotteriet och Triss. Lördagstravet kommer ju också ge miljoner!! ....men....

"ungar, tyvärr så får ni äta skitmat, gå i slitna kläder, hålla er hemma och gu förbövelen, tro inte att ni ska få åka på Anders kalas för det har vi inte råd med!!!"

 

Känner du igen dig? Var ärlig nu, för här har du en chans att sluta upp att vara en egoistisk förälder som säkerligen går och mår dåligt utan att veta varför.

 

Titta på ditt paket cigg/snus, ta en klunk av ölen och säg högt till barnen att "dom här är värda mer än vad ni är" och mena det. Ring sen Soc och be dom hämta barnen.

 

Sluta säg att " jag har inte råd" när det gäller skitsaker. Säg i stället att " jag väljer att prioritera bort mina barn".

 

Starta ett "nytt" liv, ett gemensamt liv med din familj. Kom inte och säg att barnen blir lyckligare för att dom har 37 tv-kanaler eller nyaste Playstationet. Fråga barnen vad dom skulle önska sig mest av allt, mer kvalitetstid med dig eller ett nytt tv-spel.

Har du inte redan hunnit förstöra barnet helt så kommer han/hon välja dig. 

 

Så sluta med dumma ursäkter och ta tag i ditt liv, NU!

 

Säg upp dina tv-abonemang, tidningar, lotter. Tvätta håret hemma och hitta en polare som klipper dig gratis mot att du hjälper henne med nått annat. 

Sälj skiten du har på gården. Sånt kan du köpa igen när du har RÅD.

Ta med ungarna på en husrensning, man har ALLTID en massa att sälja. Böcker, kläder, prydnadssaker, surroundsystem, gamla leksaker, tavlor, köksprylar, för kom inte och påstås att du använder alla dom där grejerna du köpte på Tv-shop !!

Liar, liar, pants on fire!!  

 

"Annonser är så dyra."   Du, det finns MASSOR av "Till salu-"sidor på Facebook, och dom är GRATIS.

Nästa ursäkt? ;)

 

Varför köpa nytt när det finns loppisar? Ta lite tid på dig och kolla priserna på loppisarna, köp och sälj-siter på FB... det lönar sig att tänka efter, jämföra och snoka. :)

 

I Sandviken finns det en loppis som är suverän. Minst 1 gång i månaden sänker dom ALLA kläderna till 5 och 10 kronor/st. Hur fina kläder som helt. Helt, rent och märkeskläder.

Sist jag var dit så var det inte rea, men jag fyndade mig ett par nya Diesel-jeans för 70:-. Helt okey affär. :)

 

Ofta går jag därifrån med ett par påsar proppfulla med barnkläder, Puma , Addidas... och har pröjsat kanske 150:- för 30 plagg. Klå den om du kan!! 

Sen kan vi åka till badhuset, bowla eller vad det nu är ungarna vill göra, för vi har RÅD på grund av att vi snålar in på andra ställen. 

Vi har inga tidningsabonemang, lotter eller dyra tv-kanaler. Vi har dom vanliga sakerna. Bilen är ett måste, en bra billig familjebil (Volvo V70-00) så det är skatt och försäkring på den, datauppkoppling, mobiltelefon, hyra och el.  Thats it. 

Tack gode gud för dom få utgifterna för bilen klarade inte besiktningen ,så det var bara att snoka hemma vad som gick att sälja och köpa bildelar för  5000:- .

Men det gick. :)

 

Har vi några skulder? Nej.

Har vi någonsin fått en påminnelse? Nej.

Vi är inte rika, men vi klarar oss, jag och mina barn. Vi kan göra mindre saker ofta och större grejer ibland, och vi kan göra det och njuta av det för att vi har betalat allting själva och har inga skulder när vi kommer hem. :)

 

Hade vi däremot haft en massa extra abonemang och skit så hade vi suttit hos Kronofogden GARANTERAT, och jag hade fått titta på mina barn och sagt: "Jag valde bort er."

 

Kommer det att hända? ALDRIG. 

Mina barn är glada för det dom får, men ännu gladare för tiden vi spenderar tillsammans. Och vet du en sak... JAG mår fantastiskt bra när jag tar mig tid med barnen. <3