mimsans.blogg.se

Jag läste ett intressant inlägg av en vän här på FB här om dagen.

 

Varför  måste man ha körkort för moped när man är 15 år men vilken unge som helst, oavsett ålder och kundskap, får ge sig ut på ett halvt ton häst och skrutta runt på vägarna?

 

Visst, det är farligt att framföra fordon men ett halvt ton häst är lika farligt det.

Det borde vara körkort på båda "fordonen".

 

Hur ofta ser man inte en liten tjej på max 50 kilo , komma på en häst runt 450 kilo, längs vägen.

Ja, jag nämner att det är tjejer då det till större delen är tjejer som rider, men visst finns det killar med. Men jag tror att ni fattar poängen. :)

 

Jag säger INTE att dom inte borde få finnas i trafiken, för hästar är bland dom första fordonen vi hade att ta oss fram med och det är ett trivsamt inslag i en annars rätt trist vardag ibland. 

Det borde dock införas ett kompetentbevis för att få framföra en häst längs med trafikerade vägar. Det borde införas kompetentbevis för att få ha häst över huvud taget.

 

I mina dagar som hästägare så har jag själv sett föräldrar som skaffar en liten shettis till sina barn. Föräldrarna själva vet knappt vad som är fram och bak på en häst, "Men hur svårt kan det vara? Bella vill ju ha en häst så det är klart att hon ska få en."

Sen glömmer dom bort det där med kosthållning, veterinärer, hovslagare, motion i måttlig mängd, stall, hagar mm som ska finnas för att våra djur ska trivas och må bra.

 

Nu är detta inte bara barn det gäller utan även vuxna! 

Vi fick ett samtal ifrån djurskyddet en gång där dom frågade om vi ev kunde ta hand om en häst som annars skulle bli omhändertagen. Vi åkte och tittade på henne, det var ett sto, hos ägaren där hon stod.

Hon hade en hage som var på ca 100 Kvm, med några träd i som var skyddade med nät så hon inte kunde bita på dom eller klia sig mot dom.

Vi frågade lite om hästan och ägaren visste ingenting. Hästen var rund och go och hade ett trevlig humör och var sällskaplig. Vilket inte var konstigt då hon hade stått i den hagen i 3 år utan sällskap! Hagen låg i trädgården på baksidan av ett hus, utan utsikt förutom några garage som låg runt om.

Hennes hovar såg förjävliga ut trots att ägaren blivit ålagd att få dom verkade kontinuerligt.

 

Vi bestämde oss för att ta hem hästen och min dåvarande "gubbe" åkte och hämtade hästlastbilen. 

När vi skulle lasta hästen så frågade jag om ägaren hade ett träns vi kunde låna.

"Träns?" 

Ja, ett träns...

"Vad är det för något?"

Hmmm....

 

Jag småpratade med hästen ,som inte alls var sugen på att åka i lastbilen, och pratade om att hon nog skulle bli glad att få komma hem till oss och nya hästkompisarna och få äta lite hö.

Då kom nästa grej.

"Tror du att det kommer gå bra med hö?", frågade ägaren.

Har hon ätit ensilgae eller hösilage innan? frågade jag.

"Näeee, hon har bara fått kraftfoder (Krafft) och morötter."

Har hon inte ätit gräs????? 

"Näeee... Måste dom det?", sa ägaren.

("stor suck ifrån mig")

 

Jag frågade även om hennes stora ärr och sår på knäna men fick inget svar. Vi kikade då in i det så kallade stallet (garage) där hon stått uppbunden i en spilta UTAN nånting att ligga på för utom betonggolvet. Därav hennes fula knän. :(

 

Men vi lastade hästen och skrev papprena. Sen fick hon komma hem till ett ca 10 hektar stort bete med massor av hästkompisar och hon blommade upp och fick bli häst igen. :)

. Hennes saga slutade lyckligt, men för många andra så stannar historien i det mörka stallet utan ordentlig mat eller bädd.

En snäll, men fullkomligt oförstående ägare som inte visste någonting om hästar, men en häst skulle hon ha!

 

Tillbaka till hästar i trafiken.

 

Jag hör ofta bilägare som svär och gormar över hästarna som finns där ute. Varför gnäller ni?

För att ni är tvunga att sakta ner?

För att ni blev överrumplade och rädda när det plötsligt dök upp ett djur längs med vägen?

Det är inte hästarnas fel att du inte kan hålla en lagom hastighet för rådande omgivning. Det är du som borde bli utskälld.

Visa hänsyn, sakta ner, håll er åt sidan och hälsa så kommer hästägaren att känna sig trygg och bli glad.

 

Till hästägarna vill jag också säga: Det är ditt ansvar att framföra ekipaget på ett tryggt sätt. Se till att använda reflexer, även sommartid. Från hjälm ner till hov. 

Håll er även åt sidan, tacka bilfolket när dom visar hänsyn. Sånt smittar av sig och snart kommer folk att vinka tillbaka när dom ser er på vägen. :)

Står ni och ska korsa vägen så visa att ni har kontroll på era djur. Det är läskigt för bilförarna att se en stor häst vid sidan om vägen och inte veta om den tänker kasta sig ut. 

 

Och till båda parter: LE , HÄLSA OCH VISA HÄNSYN! :)

 

Jag har fått ridir på vägar som vart avspärrade för hästfolk just för att jag visat hänsyn. Jag har stannat och gått och pratat med markägarna och frågat om och vart jag får rida och VARJE gång så har dom uppskattat att jag FRÅGAT och tillåtit mig rida på deras mark.

Det finns ingen som skulle uppskatta att få sina åkrar sönderridna av ett gäng hästägare och det finns mängder med folk där ute som är hästrädda. Då är det upp till oss hästägare att visa hänsyn och ett trevlig beteende. Stanna gärna och prata med folk,det gör dom lugnare och dom kommer uppskatta hästen i miljön, men framförallt LE, HÄLSA och VISA HÄNSYN. :)

 

 

 

 

Då kom vi till den stora diskussionen om KATTER!

Eller rättare sagt, katter och män. :D

 

Jag har alltid haft katter. Är uppväxt med dom runt mig och jag trivs med deras sällskap. Nått jag har upptäckt under mina 36 år som djurälskare, speciellt då katter, är att det finns en massa män där ute som är rädda för katter och hatar dom. 

Varför är det så? Varför är det just män som är så rädda för katter?

Jag vet varför. ;)

 

Katter är självständiga djur. Dom gör precis som dom vill. Du kan inte säga åt en katt: "Gå å lägg dig" när du är trött på den och du kan inte bestämma över den precis så som du känner för.

Dom männen ( i mina ögon karlar, men vi underlättar och kallar dom för män, så ingen blir stött.) som hatar katter och är elaka mot dom är egentligen rädda för dom. Precis på samma sätt som dom är rädd för starka fruntimmer.

Dom kan inte bestämma över dom! ;)

 

I 8 fall av 10 så har jag upptäckt att dom som inte tycker om katter alls, även är rätt stora skitstövlar hemma. Dom har dåligt självförtroende, taskig självkänsla och tar då gärna ut sin egna frustration på ett försvarslöst djur och även på frugan eller barnen, eller så är dom bara svartsjuka för att dom inte kan frambringa den kärleken som katten kan.

I 1 fall av 10 så är han bara helt enkelt allergisk och i det sista fallet... äh, jag har inte hittat nått annat fall , så i 9 fall av 10 så är katthatare bara osäkra män. :)

 

Jag har även lyckats dejta en sådan. Det blev kortvarigt. Vad väljer jag? En katt som älskar mig eller en osäker, otrygg man som har ett jävla humör? Inte så svårt att lista ut va?! ;)

 

Så du som inte gillar katter, du ska ta och sätta dig ner, fundera på vem du är och HUR du är framför allt och VAR ÄRLIG!  En vacker dag kanske du också får ha en katt som älskar dig, som kommer när du är ledsen och tröstar dig. Nån som saknar dig när du är borta och glatt möter dig i dörren när du kommer hem. Nån som kurrar dig till sömns och väcker dig med tokiga lekar. 

Det är inte helt olikt mot att ha ett normalt förhållande! :D

 

Varför vi tjejer gillar katter?

Det är för att vi alltid har nån somtycker om oss, nån som även vi får bry oss om. Dom är inget substitut för en man, så inbilla dig inget nu. Dom är ett komplement till ett perfekt operfekt liv. :)

Nån som stökar till, river blomkrukor, hårar ner och vägrar göra som du säger. Nån som vi får skälla på med kärleksfull röst,nån som vi kan älska utan förbehåll. Nån som tillåter oss att göra det.

Även om han går iväg när vi vill mysa ibland så kommer han ALLTID tillbaka när vi är ledsna. 

 

För mig betyder katter enormt mycket. Dom har alltid funnits där för mig, så som ingen annan har gjort. Dom har vart en stor tröst i livet och inbringat mycket glädje. Man kan inte vara sur eller ledsen länge när man har en katt. ÄVEN om dom har haft sönder finaste prydnadssaken jag har hemma!! :D

 

Dessutom så är dom något som jag själv skulle vilja vara. Jag är faktiskt lite avis på dom. :)

 

Sen har vi männen som älskar katter.

Att sitta och se på en man som kelar med en katt är helt fantastiskt. Han vågar visa sårbarhet, känslor och har ofta rätt bra koll på vem han själv är. 

Av en sån man kan man oftast räkna med att få kärlek, ömhet, romantik och glada skratt. :)

 

Oftast, sa jag, inte alltid. Det finns skitstövlar som gillar katter med, men då har dom vänt på historien. En sån man har alltid älskat katter men blivit bränd av livet. 

 

Så, nästa man som gnäller över att jag lägger ut bilder på mina katter här och där, ska tänka sig för, för det säger en hel del om vem han själv är. ;) 

 

Nedan; en bild på min älskade katt Jessie. :)