50 nyanser av honom. 50 shades of Grey. HETT ÄMNE!! :D
Nu så har jag läst ut första boken i triologin om Mr Grey.
Jag har dragit ut på det lääääänge då min bästa väninna sa att den kvinnliga huvudrollen var så mesig, och är det något jag inte tycker om så är det mesiga människor.
Men så en dag så kröp jag ner i ett skumbad och tänkte att nu ska jag ta och plåga mig igenom eländet. Vilket brutalt uppvaknande jag fick!!! :D
Herrejisses!! Den här boken var inte direkt som alla andra. Det tar inte lång tid innan den trillar in på ämnet bondage och spanking, och det går rätt hett till.
Men för er som nu tror att denna blogg ska handla om den ytliga biten i boken, tji får ni!!
För boken handlar egentligen inte om sex alls. Har man läst den, läst den rätt och är lyhörd så inser man snart att den handlar om människors förnekelse inför sig själv och sina egna känslor.
Om arbetet att hitta sig själv och rensa garderoben ifrån en massa gamla skelett och demoner.
Visst, det är 2 böcker till och det är där som det stora arbetet börjar, men i första boken blir man invigt i en hemlig värld. En förbjuden värld av läder, rep, piskor och smärtsam njutning. Men också en värld av inlåsta känslor, oförstående, förnekelse. En värld där man släpper ut sin frustration på ett sätt som en del skulle fasa för. Fascinerande, lockande, chockerande men ändå vackert, sorgligt och psykiskt ansträngande.
Det som lockar mig mest är Mr Greys bakgrund och hur han förhoppningsvis ska finna sig själv. Våga släppa på garden, lära sig att älska någon helt och fullt och inte bara på sina egna villkor.
Det är många män som är som Mr Grey, 50 nyanser som tar tid att förstå sig på, om man någonsin gör det, om han någonsin låter en göra det.
Män som låser in sina känslor och är i grund och botten LIVRÄDDA för att någon ska se att dom har känslor, och framförallt upptäcka själva att dom kan älska trots rädslan att förlora någon.
Allt bottnar i rädsla. Rädsla för att finna sig själv och kanske inse att man inte är den man tror, vill vara. Att man ska hitta ett monster som ingen kan älska.
Detta är tyvärr ett fenomen som många går igenom, eller snarare är i. Går man igenom det så är man iallafall på väg att kunna lyckas. Vägen är lång och den är inte lätt.
Livet är inte lätt, men livet kan bli lätt den dagen man inser vem man är och accepterar sig själv som den människa man är och inet försöker vara någon annan. Sluta vara andra människor till lags och inse sitt egna värde.
Vi har bara ett liv, se till att lev det fullt ut. Inte på bekostnad av andra människors känslor utan för din egna själs vinnings skull.
Våga ta tag i dina gamla spöken. Vad kan hända? Visst, du kan må skit ett tag, rätt länge, men var stark för det går över. Var inte rädd för att finna livet, kärleken för det vackra är inte farligt. Det är bara du som är en fara, ett hinder för dig själv. Sluta vara det. Det finns mängder med människor som skulle älska dig för den du kommer att bli. Ditt rätta jag.
Jag jobbar själv med mina spöken. Spöken sen barndomen. Dom är elaka, hemska. Dom gör illa mig ibland, men min glädje över att få leva och min vilja att få leva ett normalt liv utan hinder ,stärker min väg att vandra på för att lyckas.
Läs 50 nyanser av honom, läs även Vuxna barn till alkoholister, dom kommer hjälpa dig att förstå dig själv och att förstå andra. Ge dig en chans till ett vackert liv med känslor. Ge dig ett liv i julklapp i år. <3
