Hur tänker dom, dom där så kallade "männen"?
Efter en alltid så trevlig helg i storstaden, där jag laddat mina själsliga batterier, så har min hjärna börjat snurra på.
Hur tänker dom där så kallade "männen" egentligen?
Jag har inte dejtat så mycket då jag har vart osingel i 10 år innan jag nu spenderat snart 5 år som singel. Nästan singel iallafall.
Har råkat ut för ett och annat missöde längs vägen, men det är nog sånt man måste gå igenom för att lära sig att skilja gourmetresturangerna ifrån McDonalds. :)
Men jag har hunnit dejta några "män" under dom här åren iallafall. Det som ofta (alltid) är återkommande är när det börjar bli nått "fel" så är alla "män" så jäkla rädda för att prata.
Istället för att höra av sig och säga:" Du, det här är inte vad jag väntade mig" eller " Det här känns inte rätt" eller " Du, jag tycker inte om dig så mycket som jag trodde", så väljer nästan (alla) "män" att bara skita i att höra av sig.
Det är i mina ögon fullkomligt omoget, fegt och visar på total brist på respekt för andra människors känslor och framförallt TID!
Är man trogen som jag är ,så är man så korkad som fruntimmer att man sitter där och väntar snällt och viftar på svansen och hoppas medans tiden går.
NU ska ni alla få veta, i korthet, varför jag kallar en del för MÄN och andra för KARLAR. :)
Karlar är såna som man upptäcker att dom flesta är.
Omogna, lata, tänker bara på sig själva och gör allt för att undvika obehag som tex ett vuxet samtal. Ofta även lata på jobbet och föredrar kaffepauser framför arbete.
Män är såna som tar ansvar, trots att det kan uppkomma en jobbig situation. Män är lyhörda för andra människors känslor och bryr sig om även om det inte finns några starkare känslor kvar.
Män vågar prata och visa vad dom tycker. Dom är heller inte rädda för att våga ge allt trots att dom inte vet vad utkomsten av det hela ska bli.
Män är tyvärr en väldigt ovanlig ras, svår att finna och ännu svårare att behålla. Skulle man dock hitta på en så är det bara att lägga korten på bordet, hålla sig fräsch och ge honom allt det han är värd. :)
Är jag bitter? Nej. Jag har gått lååååångt förbi det stadiet för länge sen!! Nu är jag mest den människa som karlarna har skapat.
Kall, svåråtkomlig och med en väldigt låg toleransnivå.
Det är iallafall det första man får se.
Visar man sig senare att vara en man, så får man se en varm, omtänksam, känsloladdad kvinna som älskar sitt hem, familj och få göra sin man i livet lycklig står högt upp på listan.
Men det är en låååång väg dit och den blir längre för varje McDonaldssnubbe hon träffar.
Jag tycker vi kvinnor skulle ta och kräva fler gourmemiddagar, hälsosamma måltider som håller oss lyckliga, istället för fet McDonaldsmat som inte gör oss mätta, nöjda eller lyckliga.
I det här huset är det då slut på att äta skräpmat framöver!! :)
Nu ska jag återgå till mitt Meyers and Briggs-test. Det var rätt kul att göra och svaret stämmer bra in på den jag är. Prova du med! :)
TJINGELING!!
PS, för dig som trodde att jag menade MÄN där i början så lägg märke till att jag skrev ordet MÄN med "kaninöron"... "män" = karlar. ;)
Hur tänker dom där så kallade "männen" egentligen?
Jag har inte dejtat så mycket då jag har vart osingel i 10 år innan jag nu spenderat snart 5 år som singel. Nästan singel iallafall.
Har råkat ut för ett och annat missöde längs vägen, men det är nog sånt man måste gå igenom för att lära sig att skilja gourmetresturangerna ifrån McDonalds. :)
Men jag har hunnit dejta några "män" under dom här åren iallafall. Det som ofta (alltid) är återkommande är när det börjar bli nått "fel" så är alla "män" så jäkla rädda för att prata.
Istället för att höra av sig och säga:" Du, det här är inte vad jag väntade mig" eller " Det här känns inte rätt" eller " Du, jag tycker inte om dig så mycket som jag trodde", så väljer nästan (alla) "män" att bara skita i att höra av sig.
Det är i mina ögon fullkomligt omoget, fegt och visar på total brist på respekt för andra människors känslor och framförallt TID!
Är man trogen som jag är ,så är man så korkad som fruntimmer att man sitter där och väntar snällt och viftar på svansen och hoppas medans tiden går.
NU ska ni alla få veta, i korthet, varför jag kallar en del för MÄN och andra för KARLAR. :)
Karlar är såna som man upptäcker att dom flesta är.
Omogna, lata, tänker bara på sig själva och gör allt för att undvika obehag som tex ett vuxet samtal. Ofta även lata på jobbet och föredrar kaffepauser framför arbete.
Män är såna som tar ansvar, trots att det kan uppkomma en jobbig situation. Män är lyhörda för andra människors känslor och bryr sig om även om det inte finns några starkare känslor kvar.
Män vågar prata och visa vad dom tycker. Dom är heller inte rädda för att våga ge allt trots att dom inte vet vad utkomsten av det hela ska bli.
Män är tyvärr en väldigt ovanlig ras, svår att finna och ännu svårare att behålla. Skulle man dock hitta på en så är det bara att lägga korten på bordet, hålla sig fräsch och ge honom allt det han är värd. :)
Är jag bitter? Nej. Jag har gått lååååångt förbi det stadiet för länge sen!! Nu är jag mest den människa som karlarna har skapat.
Kall, svåråtkomlig och med en väldigt låg toleransnivå.
Det är iallafall det första man får se.
Visar man sig senare att vara en man, så får man se en varm, omtänksam, känsloladdad kvinna som älskar sitt hem, familj och få göra sin man i livet lycklig står högt upp på listan.
Men det är en låååång väg dit och den blir längre för varje McDonaldssnubbe hon träffar.
Jag tycker vi kvinnor skulle ta och kräva fler gourmemiddagar, hälsosamma måltider som håller oss lyckliga, istället för fet McDonaldsmat som inte gör oss mätta, nöjda eller lyckliga.
I det här huset är det då slut på att äta skräpmat framöver!! :)
Nu ska jag återgå till mitt Meyers and Briggs-test. Det var rätt kul att göra och svaret stämmer bra in på den jag är. Prova du med! :)
TJINGELING!!
PS, för dig som trodde att jag menade MÄN där i början så lägg märke till att jag skrev ordet MÄN med "kaninöron"... "män" = karlar. ;)
