Dumpad...
Jaha, och där hände det igen. Den perfekta starten på en lördag. Jag blev DUMPAD. Slå den lördagsmorgonen om ni kan!!
Nu visste jag att det var på G då kontakten vart lite sporadisk sista tiden, men det betyder inte att det inte gör ont.
Det var inte konstigare än att vi tydligen inte passade ihop och att han inte hade några starkare känslor för mig.
Sånt händer. Ingens fel. :)
Men det betyder inte att hjärnan står still. ÅH NEJ!! Första timmarna gick den på högvarv och spottade ut sig diverse elakheter. Ord som jag INTE kan dra upp här för då blir jag nog blockerad av nån högre ort på The World Wide Web.
Saken är den att jag förstår helt och fullt att man kan sluta tycka om någon. Att man tappar känslorna längs vägen. Inget konstigt i det. Men när man har gått och dragit ut på att berätta det, det kan jag inte förstå. Det är ELAKT, även om det inte var menat att vara det.
Förstår man inte hur mycket man sårar en annan människa, först genom att dra ut på det hela och sen DESSUTOM säga (om än i all välmening) att man gått och hoppats på att känslorna skulle komma tillbaka.
I mina ögon har man då inte bara tagit nån annans tid, tid som är det enda som inte går att få tillbaka, utan man har dessutom LJUGIT om att man tycker om människan och ljuga är det absolut värsta man kan göra, enligt mig.
Hur illa det än är så LJUG ALDRIG.
Som mottagare av detta beskedet så känner jag mig rejält sårad, inte så konstigt då jag verkligen tyckte om människan i fråga, men jag känner mig även sviken och lurad som människa. Inte som partner, dejt, eller älskarinna utan som den människa jag faktiskt är.
Någon har inte respekt nog för mig som människa att inte såra mig mer än nödvändigt.
Visst, fine, han ville inte ta det via sms (han har vart för upptagen med jobb, hem mm för att kunna träffa mig och säga det öga mot öga) och det är rätt beundransvärt i dagens samhälle och DET ger jag respekt för, MEN det betyder inte att jag har mått bättre av att i 3-4 veckor gått och funderat, vetat och bara väntat.
Nu är det så att jag tycker ändå om människan för som vänner har vi haft det bra, roligt, trevligt och jag vill ha kvar honom som vän i framtiden.
Att jag skriver ner detta är för MIN egna skull. Att JAG ska få utlopp för lite känslor. Sen om nån, nån endaste människa där ute kan ta lärdom av att INTE dra ut på saker och ting så är det TOPPEN!
Visa respekt för andra människor och ta tag i saker även om DU tycker att det är jobbigt. Skyll inte på att tid inte funnits, för respekterar man någon så tar man sig tid.
Det finns MÄNGDER av orsaker i Världen, men väldigt få ursäkter. Detta uttrycket kommer jag återkomma till många gånger för det är en regel som jag själv försöker att anamma och lära mig leva efter. Det är inte lätt, men någonstans måste man börja för att kunna bli en bättre människa. :)
Är jag bitter över det hela? NEJ. Jag måste bara smälta allt i några dagar innan jag kan ta lärdom och gå vidare. Livet går vidare, oavsett. :)