mimsans.blogg.se

 

 

 

 

 

Skylla ifrån sig är något vi svenskar är bra på. 

Det är väldigt många företag idag som har "Någon annan" anställd. Ingen har träffat denna Någon Annan, men han finns där och smyger runt i kulisserna och hittar på sattyg och förstör för dom anställda. 

Det är en elak jävel som enbart är ute för att ha sönder, strula till det och ge andra dubbelt arbete.

 

En lastbil kommer till stationen med en stor buckla i skärmen. Vad har hänt? Vem gjorde detta? 

Någon Annan.

 

Det är fel i avräkningen i kassan på butiken. Vad har hänt? Vem stod i kassan idag? 

Någon Annan.

 

Vem har inte plockat reda på varorna? Vem strulade till det med beställningarna? Vem har inte städat ordentligt?

Någon Annan.

 

När ska vi svenskar stå upp för oss själva, erkänna våra misstag ochta ansvar för det vi gjort/inte gjort?

Ska Någon Annan göra det med?

 

Ska Någon Annan ta ansvar för dina barn? Ska Någon Annan betala din hyra? Ska Någon Annan få din familj att känna sig trygg?

Ska Någon Annan få lägga sig med gott samvete på kvällen för att han vet vad han har gjort och tagit ansvar för det?

Någon Annan vet ju att det är han som är boven.

 

Någon Annan kanske ska börja få betalt för det han gör, för även om han bara ställer till det så har han en jäkla massa skitgöra att ordna med varje dag och borde få betalt för mödan.

Rätt ska vara rätt då vi lever i ett samhälle där det ska vara jämnlikt. ALLA ska ha samma rättigheter. 

 

Det kanske är dax att sluta skylla på Någon Annan, dra ditt står i stacken och se dina misstag som en möjlighet att bli bättre. Din chef skulle garanterat uppskatta det. Din fru/man och barn med.

Även dina släktingar och vänner skulle  uppskatta dig mera och ställa upp för dig den dagen du behöver det.

 

Jag skulle vilja se att Någon Annan fick beröm i stället. Det var Någon Annan som fixade detta och han gjorde ett toppenjobb.

Någon Annan lagade maskinen så vi kunde arbeta vidare. Någon Annan fick sina arbetskollegor att må bra då han alltid sköter sitt arbete och gör gärna lite till.

 

Jag vill se Någon Annan som en bra person. Någon alla ser upp till, litar på och känner tillit till.

 

Så, vilken Någon Annan är du och vilken Någon Annan vill du vara? :)

 

 

 

 

 

Jag läste ett intressant inlägg av en vän här på FB här om dagen.

 

Varför  måste man ha körkort för moped när man är 15 år men vilken unge som helst, oavsett ålder och kundskap, får ge sig ut på ett halvt ton häst och skrutta runt på vägarna?

 

Visst, det är farligt att framföra fordon men ett halvt ton häst är lika farligt det.

Det borde vara körkort på båda "fordonen".

 

Hur ofta ser man inte en liten tjej på max 50 kilo , komma på en häst runt 450 kilo, längs vägen.

Ja, jag nämner att det är tjejer då det till större delen är tjejer som rider, men visst finns det killar med. Men jag tror att ni fattar poängen. :)

 

Jag säger INTE att dom inte borde få finnas i trafiken, för hästar är bland dom första fordonen vi hade att ta oss fram med och det är ett trivsamt inslag i en annars rätt trist vardag ibland. 

Det borde dock införas ett kompetentbevis för att få framföra en häst längs med trafikerade vägar. Det borde införas kompetentbevis för att få ha häst över huvud taget.

 

I mina dagar som hästägare så har jag själv sett föräldrar som skaffar en liten shettis till sina barn. Föräldrarna själva vet knappt vad som är fram och bak på en häst, "Men hur svårt kan det vara? Bella vill ju ha en häst så det är klart att hon ska få en."

Sen glömmer dom bort det där med kosthållning, veterinärer, hovslagare, motion i måttlig mängd, stall, hagar mm som ska finnas för att våra djur ska trivas och må bra.

 

Nu är detta inte bara barn det gäller utan även vuxna! 

Vi fick ett samtal ifrån djurskyddet en gång där dom frågade om vi ev kunde ta hand om en häst som annars skulle bli omhändertagen. Vi åkte och tittade på henne, det var ett sto, hos ägaren där hon stod.

Hon hade en hage som var på ca 100 Kvm, med några träd i som var skyddade med nät så hon inte kunde bita på dom eller klia sig mot dom.

Vi frågade lite om hästan och ägaren visste ingenting. Hästen var rund och go och hade ett trevlig humör och var sällskaplig. Vilket inte var konstigt då hon hade stått i den hagen i 3 år utan sällskap! Hagen låg i trädgården på baksidan av ett hus, utan utsikt förutom några garage som låg runt om.

Hennes hovar såg förjävliga ut trots att ägaren blivit ålagd att få dom verkade kontinuerligt.

 

Vi bestämde oss för att ta hem hästen och min dåvarande "gubbe" åkte och hämtade hästlastbilen. 

När vi skulle lasta hästen så frågade jag om ägaren hade ett träns vi kunde låna.

"Träns?" 

Ja, ett träns...

"Vad är det för något?"

Hmmm....

 

Jag småpratade med hästen ,som inte alls var sugen på att åka i lastbilen, och pratade om att hon nog skulle bli glad att få komma hem till oss och nya hästkompisarna och få äta lite hö.

Då kom nästa grej.

"Tror du att det kommer gå bra med hö?", frågade ägaren.

Har hon ätit ensilgae eller hösilage innan? frågade jag.

"Näeee, hon har bara fått kraftfoder (Krafft) och morötter."

Har hon inte ätit gräs????? 

"Näeee... Måste dom det?", sa ägaren.

("stor suck ifrån mig")

 

Jag frågade även om hennes stora ärr och sår på knäna men fick inget svar. Vi kikade då in i det så kallade stallet (garage) där hon stått uppbunden i en spilta UTAN nånting att ligga på för utom betonggolvet. Därav hennes fula knän. :(

 

Men vi lastade hästen och skrev papprena. Sen fick hon komma hem till ett ca 10 hektar stort bete med massor av hästkompisar och hon blommade upp och fick bli häst igen. :)

. Hennes saga slutade lyckligt, men för många andra så stannar historien i det mörka stallet utan ordentlig mat eller bädd.

En snäll, men fullkomligt oförstående ägare som inte visste någonting om hästar, men en häst skulle hon ha!

 

Tillbaka till hästar i trafiken.

 

Jag hör ofta bilägare som svär och gormar över hästarna som finns där ute. Varför gnäller ni?

För att ni är tvunga att sakta ner?

För att ni blev överrumplade och rädda när det plötsligt dök upp ett djur längs med vägen?

Det är inte hästarnas fel att du inte kan hålla en lagom hastighet för rådande omgivning. Det är du som borde bli utskälld.

Visa hänsyn, sakta ner, håll er åt sidan och hälsa så kommer hästägaren att känna sig trygg och bli glad.

 

Till hästägarna vill jag också säga: Det är ditt ansvar att framföra ekipaget på ett tryggt sätt. Se till att använda reflexer, även sommartid. Från hjälm ner till hov. 

Håll er även åt sidan, tacka bilfolket när dom visar hänsyn. Sånt smittar av sig och snart kommer folk att vinka tillbaka när dom ser er på vägen. :)

Står ni och ska korsa vägen så visa att ni har kontroll på era djur. Det är läskigt för bilförarna att se en stor häst vid sidan om vägen och inte veta om den tänker kasta sig ut. 

 

Och till båda parter: LE , HÄLSA OCH VISA HÄNSYN! :)

 

Jag har fått ridir på vägar som vart avspärrade för hästfolk just för att jag visat hänsyn. Jag har stannat och gått och pratat med markägarna och frågat om och vart jag får rida och VARJE gång så har dom uppskattat att jag FRÅGAT och tillåtit mig rida på deras mark.

Det finns ingen som skulle uppskatta att få sina åkrar sönderridna av ett gäng hästägare och det finns mängder med folk där ute som är hästrädda. Då är det upp till oss hästägare att visa hänsyn och ett trevlig beteende. Stanna gärna och prata med folk,det gör dom lugnare och dom kommer uppskatta hästen i miljön, men framförallt LE, HÄLSA och VISA HÄNSYN. :)

 

 

 

 

Läste nyss en artikel i aftonbladet som handlade om folks micrognällande.

Smågnäll över skitsaker.

Visst, kan vara onödigt och ja, man drar ner sig själv och andra i surkartens land när man smågnäller.

Jag tänker dock fortfarande stå på mig för människans rättighet att få vara arg och förbannad, även över småsaker. För det som kan vara en liten skitsak för dig, kan vara en stor jobbig sak för en annan människa, och det du tycker är värt att gnälla över kan vara en skitsak för andra. :)

 

Visst håller jag med om att gnälla över att någon har parkerat lite tokigt, att maten är kall, att du tappade ett glas på morgonen eller spillde kaffe, kanske inte är nått att bli arg och gnälla över, men känner du dig bättre efter att ha gjort det så GNÄLL på! Men gör det kort och se till att du känner dig glad efteråt, för annars finns det en risk för att du blivit en bitterfitta de lux!

Gnäller du ofta? Går du omkring och är sur för jämnan? Tycker du att det är världens fel att allt går på skit för dig?Då har du blivit en bitterfitta och det kanske är dax att bryta det mönstret och det är enbart DU som kan bryta det.

Säg något positivt om varje sak du tänker något negativt om. Det går att finna positiva saker i det mesta. :)

 

Jag är just nu inte rätt person att tala om detta för just idag och ett par dagar tillbaka så har jag hatat hela världen. (nästan) Jag är sur, elak, bitter och hatisk, rent ut sagt. Sviken av världen, känns det som. Ja, just nu ÄR det andras fel att jag är en bitterfitta de lux. :D

Men jag har kommit på en lösing på mitt problem!

Jag har grubblat fram och tillbaka på vad det är som gör att jag mår så här och orsaken är att människor sviker mig hela tiden. Med småsaker kanhända i din värld, men i min värld är ett förtroende, ett löfte, några ord, värda MASSOR.

Jag ser varje dag hur människor sviker sina partners. Uppvuxen med karlars svek. Detta har gjort mig till den karlhatare jag är. Inte pga av att det alltid är jag som blivit sviken, absolut inte.

Ser dock hur andra beter sig mot sin partner där hemma. Flörtar med mig trots att dom har någon som älskar dom där hemma. Sitter på dejtsidor och säger "Min partner tycker att detta är helt okej". BULLSHIT!!

Det finns inte en enda människa, i vettigt tillstånd, som skulle tycka att det är okej att dens partner, livskamrat, sitter och flörtar med andra människor för att ev få ligga framöver.

Sen har vi dom som tar upp andras tid.

Som låter en tycka om dom, få en att tro att dom inte är som alla andra. Låter en känna sig trygg och öppna upp sig lite för att sen ge en rejäl käftsmäll där man vaknar upp och inser att man slösat bort en massa tid på någon som ändå bara "skulle finna sig själv".

Tid som är det absolut mest värdefulla man har och aldrig kan få tillbaka.

 

Men jag har kommit på en lösning på mitt problem med karlhatet.Min minskade tro på mänskligheten.

Det kommer att kombineras med min kamp för att komma i form igen.

Kan det bli bättre än så??!! :D

Jag har letat fram bilder på mina 2 senaste X och ska skriva ut dom för att sen sätta upp dom på kylskåpet och på "träningshyllan". 

Dom ska få vara symboler för den patetiska värld som finns. Den värld jag inte vill leva i. Den värld jag vill göra bättre.

Bygga upp en aggretion och ge det där lilla extra med träningen. Att ge fasen i att småäta och istället ta ett extra träningspass. Det känns faktiskt som rätt lösning för mig.

Att varje dag få utlopp för ilskan och få den att minska och till slut se hur dom sitter kvar i sitt betende medans jag ändrat mitt, och detta pga dom! Jag kommer att behöva tacka dom efteråt för att dom är som dom är. :)

Så det blir en massa flugor i en smäll liksom. TJOHOOOOO!! :D

Känner mig redan mycket gladare så nånting är det med positivt tänkande. ;)

 

Nu ska jag ta och byta om, kika på bilderna och träna med ett leende!

 

TJINGELING!! :D

 

Ibland har man bara såna dagar som jag har nu. Man känner sig ensam.

 

Det spelar ingen roll hur gulliga rara vänner man än har, man känner sig ändå som om man vore ensam i världen.

Det är inte bristen på vänskap man saknar, det är bristen på närhet, kärlek och någon som möter en med ett leende när man kommer hem.

En manlig själ som finns där och stöttar, kramar om, älskar och gör livet enklare.

 

Mina barn, vänner och djur ger mig mer än jag behöver, men ändå fattas någonting. Det där lilla, som ändå betyder så fantastiskt mycket.

En vän som man delar frukostbordet med. Han som sitter med fötterna på mina under bordet medans han läser morgontidningen. Han som ger mig en kram och en puss medans jag står och diskar.

Han som ger mig en klapp i arlset och ett uppmuntrande leende och en blinkning som lovar mer.

 

Ibland känner jag mig som en vandrande katastrof. En som inte duger nånting till. Jag VET att jag är bra på mycket och att jag har vänner som uppskattar mig och att jag är en älskad mamma och matte. Jag är bara en vandrande katastrof när det gäller män. Antingen är jag för tillbakadragen, då försöker jag ändra på det. Då är jag helt plötsligt för "på". 

Jag har ändrat på allt i perioder under min livstid för att passa in, men ingenting blir rätt vid rätt tillfälle.

Alltid för sen eller för tidig.

 

Den dagen jag träffar "honom", mannen som vill ha mig och bara mig och är villig att kämpa för det, då MÅSTE det bara slå gnistor av bara fan, för hittills så har det kunnat vara sprakande, magnetiskt men ändå så fel.

Det har vart 2 motpoler som dragits till varandra av nån outgrundlig anledning, men som till slut funnits sina rätta krafter och stött bort varandra.

Den dagen dom drar åt samma håll....oj oj oj!

 

Men när den dagen blir vet jag ej. Kanske jag är 87 och sitter på hemmet.

 

Men såna här dagar FÅR man ha. Dom får en att tänka efter, fundera på vad som är värt något.

Tårar är bra ibland. Dom rensar ut och ger plats för nya känslor. Bra känslor.

 

 

Just här och nu är jag ledsen men imorgon ser jag fram emot en ny dag, några kilon känslor lättare. 

Men tills dess så tänker jag krypa ner i sängen, dra upp täcket över örat (ja, jag sover alltid med täcket över örat) och snegla på en tårdrypande film om kärlek och känna mig ÄNNU mera ensam. Det är min RÄTT att få göra så ibland. 

Har jag tur så kanske en av katterna kommer och kryper ner med mgi så att jag får borra ner nosen i nacken på honom och bara låta allt flöda. Jag orkar inte känna mig stor och stark idag. Idag är det jag som är liten, men imorgon är jag stor igen.

 

Tack och god natt, kära vänner. 

 

2014.... 2014 är det året allt ska hända.

Vad är då "allt"?

 

Jo, i år blir första gången jag ska besöka usa. Texas närmare bestämt. 

Min kära bror har flyttat till andra sidan jorden och nu ska han gifta sig med en jätterar amerikanska vid namn Julia.  Jag har träffat henne en gång innan, när hon var här i sverige och hälsade på. Jag hade förväntat mig en rätt stor, tuff, bufflig tjej pga min brors förklaringar om hur hon var, men över gatan kom en liten, späd, jätterar tjej.

Liten och liten... nu är ju jag 185 cm över havet så jag tycker att alla är små. Hahahaha..

Men hon är HELT RÄTT för min bror.

Ingen idé att han blir för kaxig för då tar hon nog fram en 45a och skjuter honom i låret eller nått. :D

 

Dom ska iallafall gifta sig och jag ska få komma dit och vara med. Jag har alltid velat åka till usa, fast jag har mer velat åka för att titta på Daytona 500 då jag är en komplett motorsportsnörd! Denna gången är det dock texas som gäller och för mig ÄR texas usa. Gamla fina byar, hästar, mat (kött), cowboys och en massa pickisar. JA, jag förväntar mig också att ALLA har en puffra nerstoppad i jeansen och cowboyhatten lätt nerdragen över ögonen. Hahahaha..

 

Nu är det ju inte så det är, men jag ska nog kunna leta reda på någon som ser ut så och visa bilder här sen på "min" texasbo. Min cowboy.

Bröllopet ska gå i grönt och lila och jag har ett HELVETE att hitta en klänning i någon av färgerna som kan passa mig. Lila blir det INTE för jag passar helt enkelt inte i den färgen, så då återstår grönt. Jag äger själv inte ett enda plagg i grönt. Men men... jag har ett par månader på mig att hitta något som kan passa. Dessutom så ska allt vara enligt tradition, så Julia kom på den ypperliga idéen att jag ska läsa en dikt på bröllopet, först å främst på engelska, men även på svenska. Så det är mitt andra mål, att hitta en dikt som ska passa min kära bror och Julia, som jag inte känner. Det är SVÅRT, men jag ger mig inte!! Dom ska få den bästa som bara går att få.

Från den 15 april till den 24 april ska jag vara borta, så vi kommer att ha lite tid att se oss omkring. Alamo var ett resmål som min bror sa att vi skulel till, och det ser jag fram emot. Historiska ställen intresserar mig. Ställen där man kan känna historiens vingslag och fantisera sig tillbaka hur det kanske var.

Förutom det så ska jag försöka hitta mig en ranch och försöka låna en häst ett par timmar. Rida är ett MÅSTE när man är i texas!!  Halllååååååå.... cowboycountry!! :D

 

Men mer om resan och planeringen inför den kommer längre fram i tiden. 

 

2014 är även ett år där jag tänker seriöst lägga ner tid på att komma i form och hitta mitt vuxna jag, min självkänsla.

Självförtroende har jag till en viss mån, men självkänslan är det lite sämre med. Jag har extremt lätt för att ta åt mig av "hur folk ska se ut". Kan bero på att jag är uppvuxen med en utseendefixerad mamma och en storasyster som i mitt yngre liv enbart bestått av kläder, hår och naglar. Nu har hon även funnit sig själv i allt detta, så nu finns det även en rätt trevlig person i allt det där.

Jag själv har väl alltid vart "familjens svarta får". Inte ett dugg intresserad av kläder, hår, smink eller hur jag har sett ut. Lång och gänglig så har jag inte heller behövt brytt mig om min vikt, tills jag fick barn. Då började det snabbt gå utför!! Hahahaha...

Så nu ska jag ta tag i träningen, som du kan följa i bloggens "Våga vägra vassrugg 2014", och i min självkänsla.

 

Jag har börjat intressera mig för hår, smink och till en liiiiiiten del även kläder, även om dom inte står på min prio 1-lista. Det är ju vansinnigt tråkigt att shoppa kläder och dom kläderna jag tycker om kostar mer än vad jag har råd med. Dessutom har jag enorma fötter, så skor är ett rent helvete att få tag i. Eller ja, skor i min storlek finns, men dom är fula kärringskor. Jag vill ha fina, högklackade, sexiga skor och det är bara att glömma om jag inte vill (läs "kan") betala 2500-6000:- st för dom.

Oftast blir det en tur ner till värtahamnen och inhandla gamla avställda ålandsbåtar.

 

En del människor gnäller över tjejer som vill se bra ut. Gnäller för att dom sminkar sig, har löshår och lösnaglar. varför vet jag inte, det kanske bottnar i avundsjuka för att dom själva inte vågar eller inte vet hur dom ska göra själva. 

Du får ett helt annat bemötande av människor om du klär dig snyggt och är välvårdad. JAG bemöter folk som är välvårdade på ett annat sätt än hur jag bemöter "tjock-lisa" med ovårdat hår och slitna gympabyxor. Henne kan jag tycka väldigt mycket om längre fram, men som första intryck så ser jag oftast bara en människa som inte bryr sig om sig själv och varför ska då jag bry mig om henne. Det är INTE hela sanningen då jag visst gillar folk av alla de modeller, men jag bemöter oftast en välvårdad människa med mer respekt, oavsett om det är en man eller en kvinna.

Speciellt när det kommer till affärer. Hemma i stallet eller i garaget så bryr jag mig inte alls. Då är jag "Lort-mimmi" med rufsigt hår och grabbiga skämt. 

2014 ska gå till att studera framgångsrika människor, hur dom för sig, klär sig och hur dom bemöter människor och sen ska jag ta efter dom bitarna jag gillar och passar i och se vart det leder.

Dock kommer jag köra mitt egna race och min egna stil för annars blir det bara en falsk fasad och det vill jag inte ha, men lära sig av dom som hittat ett vinnande koncept är aldrig fel.

 

Mitt STORA intresse här i livet är MOTORSPORT, och jag ser fram emot ett år av fart och fläkt. Trevliga människor, bilar, tävlingar och nya fantastiska möten. 

Förra året så fick jag ett gäng nya vänner och bekanta, alla uppskattar jag för deras egenheter, öppna sätt och glada varma humör. Motorsportsvärlden är fantastisk.

Det finns baksidor med, mörka baksidor, men dom tänker jag inte dra upp här, utan jag håller mig till det jag älskar och beundrar. :)

Jag är som jag är, rätt fram och säger vad jag tycker för det mesta, och det är inte alla som uppskattar det. men jag kan eller vill inte vara nån annan än den jag är och människorna jag har runt mig får antingen acceptera vissa egenheter med mig eller så får dom helt enkelt hålla sig undan. 

Jag har vänner som jag älskar och beundrar, men det betyder INTE att jag tycker om ALLT med dom. UH NEJ!!

Vissa älskar jag att umgås med privat, men jag vill helst inte arbeta med dom. Andra älskar jag att arbeta med, men har lite svårare för dom privat, men så är livet. Det viktigaste är i slutändan att visa respekt för varandra, även om det finns sidor som man inte tål.

Jag har ju själv en mängd sidor som andra har svårt för och det vet jag om. :)

 

Mitt motorsportsår kommer nog att få börja nu i feburari. Speedweekend on ice i Årsunda. Eventet gick förr i Orsa men i år så kör dom i årsunda, min grannby.

En helg fylld av fart å fläkt med diverse fordon, en del som jag inte ens visste kunde vara fordon! :D Det är badkar, sparkar (såna med medar på, smartskaft) och div andra hemmabyggen.

Jag föredrar dock bilarna. Bilar bilar bilar, är vad mitt liv består av. Vart mitt intresse kommer ifrån har jag ingen aning om men det finns där och har alltid funnits där. 

Drömmen är att få ha ett stort hus med ett REJÄLT garage. Ett rent, välskött garage med alla verktyg som kan tänkas behövas, men även en del av garaget ska bestå av bilar som man sällan ska peta på förutom när dom ska köras.

Ja, det är en stor dröm och den kanske aldrig blir sann, men det gör inget om det skulle bli så. Det är kul att få drömma.

2014 önskar jag ska få bestå av trevliga möten med båda gamla och nya bekanta. Fint väder och bra tävlingar och en MASSA nya svenska rekord! :D

 

Nu ska jag dock trilla ner i soffan igen då jag fortfarande har feber och hosta. Träningen har fått legat nere ett par dagar för det går bara inte att träna när jag är så här sjuk. 

Men så fort jag blir piggare så ska jag köra igång med dom nya videorna och träningsredskapen jag fick hem häromdagen. :D Det är skönt att faktiskt få känna att jag har fått tillbaka lite "jävlaranamma" och har ett mål med livet, iallafall med det här året. 

Att jag ser fram emot livet igen beror enbart på alla fantastiska människor som finns runt mig. Som stöttar, får mig att skratta och bevisar om och om igen att det finns vackra själar där ute.

Tack alla ni, ni gör mer underverk för andra än vad ni själva är medvetna om. Fortsätt att bara vara ni, för den ni är är bara så rätt. 

 

Men nu är det soffan nästa!!! Ha en trevlig helg allesammans!!  

TJINGELING!!

 

 

 

Ett leende om dagen var det ju vi skulle sträva efter. Flinar du inte lite till den här bilden så är du nog död. ;) 

 

Ha en trevlig helg allesammans!! 

 

På dejtsidorna råder djungelns lag. Där finns ALLA typer av människor. Folk som fä.

Det är dock väldig få seriösa då sidorna verkar ha gått över och blivit sexkontaktssidor.

Sorligt, speciellt då det faktiskt FINNS sidor för dom som bara är ute efter kroppskontakt. :)

 

Att utforma en profiltext är inte alltid det enklaste. Man vill ju vara intressant och fånga männsikors intresse.

Många klagar på att dom aldrig får svar av någon, speciellt karlar klagar över det.

Vet ni vad det beror på att ni aldrig får svar?

Jo, ni har sällan bilder, och har ni det så har ni ofta lagt upp nån gammal fyllebild, bild på dina fillingar eller en där du måste ha vart magsjuk i 3 dagar, orakad och ovårdad.

Sen har ni ofta usla texter, OM ni ens alls har texter.

 

"Jag ..ehh.. gillar bilar." Åhh, spännande!!  NOT!

 

"Seriös man söker tjej. Du måste gilla sex." Seriös???? 

 

Nej, lägg ner lite tid på din text och byt bild så kommer du att få se skillnad. Vill du ha ett vettigt fruntimmer så lär du vara vettig själv. :)

 

Här nedan så kommer min profiltext. Delvis stulen faktiskt. Hittade den på en mans sida en gång i tiden men har modifierat den en hel del så att den passade in på mig. :)

Ja, jag får en hel del svar, tyvärr så har många av dom som svarat inte fattat poängen utan svarar me: "Öh, du bruden, du e sexig. Sugen?"

 

Sånt går FETBORT!! :D

 

Håll till godo för här kommer den!! :D

 

 

UTANNOSERING AV LEDIG POSITION 

 PLATS:Dröm-man, fast tjänst, livspartner. 

 Familjeföretaget är dynamiskt och flexibelt och under ständig utveckling. Goda förmåner och utvecklingsmöjligheter finns, bl.a. händighet, matlagningskunskap, massage, romantik, uthållighet, resor, mental stimulans, allmänbildning m.m. 

Varierande intressen är meriterande och någon form av motorsportsintresse eller personlig utveckling-intresse bör finnas... men då familjeföretaget rymmer en bredd på intressen så är det inget hinder om ovanstående saknas... 

Det finns dock några krav på dig som söker tjänsten.Du bör vara över 185 cm då arbetsgivaren ej vill titta ner på sina anställda.Du bör även ha en stor portion humor då det skämtas och skojas friskt på denna arbetsplats. 

Ansökan bör inkomma snarast - då tjänsten kan komma att tillsättas före sista ansökningsdatum. 

För frågor eller inbokning av intervju OSA snarast. Inkom gärna med personligt brev och CV för att underlätta urvalsprocessen. Ange gärna även anspråk på tjänst respektive förmåner... 

Observera att företaget inte gärna mottar ansökningar från dig som inte avslutat tidigare anställningar eller har flera jobb samtidigt... ;) 

 

 

 

TJINGELING!! :D

Idag tänkte jag vända på "steken" och göra allt lite tvärtom. :D

 

"Hörru gubbe lille, sugen på ett dopp i arslet eller?"  *dreggel*

(Öh bruden, ska du inte ha dig ett skott i råttan eller?! Hehehe...")

 

 

"Älsklingsgubben, jag har diskat. Ser du?! :) :) :) "

-Ehhh, ja men det gör du ju 364 dagar om året så varför ska jag bry mig om att säga , "Va duktig du är" eller "tack"?

(Karlar som alltid ska ha ett tack å lite gull för att dom diskar 1 gång om året.)

 

"Äh du vet den gubbjäveln där hemma, han får man ju inget av. Pitten har ju torkat fast och han är sååååååå sur och elak jämt. Visst han lagar ju mat, diskar, tvättar, tar hand om barnen och djuren, jobbar, städar, fixar räkningar, han får aldrig ett tack eller en uppskattning av mig men va fan, han kan väl för i helvete ställa upp med ett dopp i grytan!"

 

"Äh, han ville ju att jag skulle kn**a honom. Det syntes ju på kläderna, och sen har han stått och dansat och lett hela kvällen. Det såg ju alla att han ville bli påsatt!!"

 

 

 

Det låter inte lika "coolt" när man har vänt på allt, ändå är detta saker som vi kvinnor får höra hela tiden.

Dom 3 första har jag vart med om själv, den sista av dom 3 gjorde ont kan jag lova.

När jobbarkompisarna till min dåvarande, pappan till mina barn, kommer på min 30årsfest och berättar vad han har setat och sagt på jobbet.

Då trodde jag att jag skulle kräkas samtidigt som hjärtat gick i tu.

 

Så nästa gång kanske du ska tänka dig för innan du kallar din fru för "kärring" el "skata".

Sen bevisar det ju inte hur dålig hon är, utan snarare vilket svin du är. Kan du inte få din fru/flickvän att vilja ligga med dig så är det DITT fel och ingen annans. Vi tjejer har mer än gärna sex, men inte med ett självupptaget svin. :)

 

 

Men men... nog om det. :D

Jag kan småflina lite själv åt dumma raggningsrepliker och det finns en UPPSJÖ av dom!! :D

 

“Bruden, vad sägs om en pizza och ett knull? ! (får svaret, nej) Va fan?!?! Tycker du inte om pizza?“

 

Och ändå, trots repliker som ovan, så ligger folk som kaniner i Sverige. Det pippas hit och det pippas dit och Nisse har 17 barn medans Evas 6 ungar har blivit tagna av soc. Lasse är buksvåger med halva byn medans Kajsa legat med sin mans bror.... och syster.

Linda har klamydia medans Bengan sprider HIV. Alla har dock en sak gemensamt!!

Dom har Herpes allihopa. :)

 

När skyddade du dig senast?

 

Sex i all ära och sex ska hyllas men ibland har det blivit liiiite för lössläppt för min smak.Vart tog känslorna vägen?

'

Nu har jag haft mina sista dejt med Mr Grey och alla hans 50 nyanser. Jag kommer sakna böckerna delvis samtidigt som det känns att Mr Grey har gjort sitt, gift sig och skaffat barn. :)

 

Fantastiska böcker är det som säkerligen har fått många att se annorlunda på sex och VARFÖR dom tänder på vissa saker.

Det som är bra med böckerna, men nått som en del missade, är att Mr Grey valde en (1) person att dela allt med. Inte spred sin säd för vinden, eller på byns alla tjejer.

Ligga, ja visst, på bådas lika villkor. :)

 

Nej, nu ska jag ta och kika vidare på flygbiljetter. Den här donnan ska till Usa i april och göra Texas osäkert. :D

Jag ska njuta i fulla drag och ni kan ge er fasen på att jag ska passa på att spana in hur amerikanarna är byggda. ;) :D NEJ!! Inte "där". ;)

 

TJINGELING! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ödmjukhet är något jag känner just nu. Ödmjukhet inför livet. Jag känner igen. Nu pratar jag inte om att jag känner igen nått , utan jag känner känslor igen och det är helt fantastiskt! :D

 

Jag har haft en jobbig period där allt har gått emot mig. Självklart så har inte ALLT gått emot, men en hel del.

Det har vart bilar som gått sönder, en katt som blev sjuk och var tvungen att tas bort, kass ekonomi, jobbiga släktingar, dåligt med arbeten och energitjuvar i mängder runt mig.

Jag har vart rätt trött som människa helt enkelt. Denna gången höll det i sig hela hösten och fram tills för ca 1 vecka sen. Jag som bara brukar vara nere över en liten stund på en dag bara!

 

Jag hade helt enkelt hamnat i svackan: "Jag duger inte till nått."

Varför hamnade jag där? Jag vet inte, det finns nog många faktorer som tillsammans hoppade på mig och gav mig storstryk och jag till slut bara låg där och tog emot och tyckte att jag gjort mig förtjänt av det.

 

För ca 4 1/2 år sen gick jag i väggen totalt. Då brast 32 års försvar emot världen. Jag kommer ihåg exakt hur det hände. Det var MASSOR av anledningar som tog mig dit, men det var ett samtal ifrån min storasyster som gav mig den sista knuffen jag behövde för att trilla över kanten. En anklagelse över hur dålig jag var som människa var droppen. Jag slängde på luren och gick upp och ställde mig i duschen. Jag vill alltid vara i vatten när jag mår dåligt av nån skum anledning. :) 

 

Väl i duschen så började hjärtat slå hårt, riktigt hårt och jag började hyperventilera. Vad händer?!

Världen rasade och jag trodde att jag skulle dö. Jag satt på golvet i duschkabinen, skakade i hela kroppen medans tårarna forsade. När jag tog mig ur duschen till slut så såg tittade jag på mig själv i spegeln och den som tittade tillbaka var en usel människa. En världelös figur som ingen ville ha. 

Sen startade helvetet på riktigt. Jag gömde mig så gott jag kunde för världen, låste in mig och ville inte finnas till. Den enda gången jag kände att jag levde var när barnen var hemma varannan vecka. Då drog jag på mig ett leende och kämpade igenom vardagen för att inte dom skulle lida på nått sätt. 

Sen kom dom ensamma veckorna. Låååånga ensamma veckor. Jag började bli rädd för att lägga mi på kvällarna, för jag trodde att jag aldrig skulle få vakna mer. Jag bävade för att lägga mig, för varje kväll när jag lagt mig så började mitt hjärta slå jättehårt. Man kunde höra hjärtslagen slå i det tysta rummet, så hårda var dom, och efter en stund domnade hela kroppen av och hjärtat stod still. Jag dör nu! Men då var ja helt plötsligt inte rädd längre utan nästan välkomnade lugnet. Välkomnade döden som skulle få ett slut på allt.

 

Nu är det så att jag är så förbannat levnadsglad och nånstans där inne fanns mitt egentliga jag, och hon kämpade, jag lovar. Hon slogs med näbbar och klor för att få tillbaka "oss" till livet igen.

Vägen var lång, och en del svackor fanns det på vägen, men tillbaka kom vi. :)

 

Jag vandrar fortfarande på den vägen, men den blir mindre bulig, färre hål för var vecka som går.

Jag har lärt mig att känna igen tecknen att jag är på väg ner igen och oftast, nästan alltid, så hinner jag säga stopp till världen utanför innan den drar ner mig igen. 

För det var ordet NEJ jag behövde lära mig säga. NEJ, jag vill inte. NEJ, jag orkar inte höra dit skitsnack nått mer. NEJ, du får klara av dina egna problem själv.

 

Nackdelen av att lära sig säga nej, var att jag till slut sa det hela tiden. Nej nej nej nej nej.

Jag kom på mig själv en dag när jag sagt nej till en person som frågat mig om vi skulle göra en sak. "Varför sa jag nej? Jag VILL ju göra det här!"

Då fick jag börja lära mig säga ja igen, men också verkligen tänka över VAD det var jag ville säga JA till, och vad det var som jag ville säga NEJ till.

Detta är nått jag fortfarande jobbar med. Jag är en hjälpsam person i grund och botten och tycker om att känna mig behövd, men ibland blir det för mycket. Folk lär sig fort hur dom ska kunna utnyttja min välvilja, mitt medfödda jag att vilja hjälpa andra. Jag måste lära mig att sålla bort dessa människor och hålla dom på en armlängs avstånd. Jag tycker fortfarande inte illa om dessa människor, jag tycker bara illa om deras beteende. Dom måste ju också hitta sig själva för att lära sig vad det är dom gör fel här i livet. :)

 

Som sagt så har livet vart upp å ner i flera år. En del dåliga stunder men också många bra. :)

Men så för ca 1 vecka sen så vaknade jag en morgon och kände att: "Det här är en bra dag. Jag är trött, men jag MÅR bra.", sen kom det ett stort leende över hela mitt ansikte och det leendet har hållt i sig sen dess. 

Livet har återvänt och jag känner mig starkare än någonsin. För mig, för mitt, för mina barns skull.

Hur det än är så är livet en fantastisk gåva som vi fått och jag tänker då se till att göra det bästa av mitt. Jag fick ju bara ett, lite snålt men ändock. :)

 

Nu ser jag fram emot att vakna på morgonen, ta hand om pojkarna och skicka dom till skolan. Kika vad vännerna sysslat med på FB medans jag sovit. Söka jobb och ha ett alldeles underbart Svenssonliv. :D

 

Folk tror ofta att jag kräver en massa utav livet. Så fel dom har.

Det enda jag vill ha är ett lugnt,stabilt liv utan en massa energitjuvar. Jag vill lära mig att kunna ignorera dom. Inte ta åt mig när nån säger något negativt om mig eller det jag gör. Jag VET att jag är en bra människa. En som bryr sig, känner och älskar.

Jag har inte riktigt hittat den vuxna Mimmi än, men jag vet att hon finns där inom mig ,under nu ett tunt lager stålull. 

Hon finns i mitt huvud, skrattandes så hon kiknar, så som hon gjorde när hon var liten, när hon var tillsammans med sina älskade tokiga djur. Som hon gjorde när hon var tonåring och httade på tokigheter för att få andra att skratta med henne. För trög för att fatta att ibland skrattade dom åt henne. Eller hon förstod nog, men valde att inte se då dom iallafall skrattade.

Jag lever för att höra folks skratt. Glada förtjusta utrop. Rena glädjeutbrott.

Finns det något som är vackrare än när en männsika ler?

En främling i affären,som du gjort nån rolig min åt pga konstigt skriva skyltar i butiken, som brister ut i skratt just pga DIG!

Det var DU som gjorde han/hon glad, ingen annan. DU fick en främling att må bra en stund. Det är värt varenda sekund som gått på tok under dagen! :)

 

Vi kan göra skillnad för andra människor. Det är så enkelt. Det krävs inga pengar, ingen ansträngning utan bara ett vänligt leende, en hjälpande hand eller en tokrolig min. :)

Jag mår bra av sådana stunder och jag kan lova att du också gör det. :)

 

Jag ger här med ett löfte till mig själv. VARJE dag så ska jag få en människa att le, pga mig. Då mår även JAG bra. Sen kanske den människan av bara farten ger det leendet till någon annan och sen är bollen i rullning. 

Mår du bra, så mår jag bra, även om det är för en kort sekund. :)

 

Säg nått possitivt till någon, istället för att bara säga till när någon gör nått dåligt. Uppmuntra ett bra beteende i stället för att klanka ner på ett dåligt. Jag tror det ger en bättre effekt. :)

 

Jag tänker inte ta på mig några stora projekt just nu. Inga "Nu ska vi rädda Afrikas barn" eller nått. Nej, det orkar jag inte än. Mitt projekt just nu sträcker sig till att må bra själv.

Som Dr Phil en gång sa: " Är frun i huset lycklig, så är hela huset lyckligt." och tvärtom, vilket stämmer jäkligt bra!! :D

 

Små saker som denna lilla film nedan, ska få bidra till att hålla mig på rätt spår genom livet. Påminna mig om vad det var jag strävade mot, när jag tappat bort mig. Tappar bort sig längs med vägen gör man, man kan även välja en sidoväg just bara för att man vill det så länge den bär mot det målet man satt upp för sig. Man kan sätta upp nya mål också, men glöm aldrig aldrig bort dig själv och din egna vilja.

 

Nu säger jag tack för denna gång. Bäddar ner mig i sängen med lugna hjärtslag, fuktiga ögon pga videon nedan, och ser fram emot att få vakna till en ny härlig dag: :)

 

TJINGELING!! :D

 

 

 

 

 

 

 

Då kom vi till den stora diskussionen om KATTER!

Eller rättare sagt, katter och män. :D

 

Jag har alltid haft katter. Är uppväxt med dom runt mig och jag trivs med deras sällskap. Nått jag har upptäckt under mina 36 år som djurälskare, speciellt då katter, är att det finns en massa män där ute som är rädda för katter och hatar dom. 

Varför är det så? Varför är det just män som är så rädda för katter?

Jag vet varför. ;)

 

Katter är självständiga djur. Dom gör precis som dom vill. Du kan inte säga åt en katt: "Gå å lägg dig" när du är trött på den och du kan inte bestämma över den precis så som du känner för.

Dom männen ( i mina ögon karlar, men vi underlättar och kallar dom för män, så ingen blir stött.) som hatar katter och är elaka mot dom är egentligen rädda för dom. Precis på samma sätt som dom är rädd för starka fruntimmer.

Dom kan inte bestämma över dom! ;)

 

I 8 fall av 10 så har jag upptäckt att dom som inte tycker om katter alls, även är rätt stora skitstövlar hemma. Dom har dåligt självförtroende, taskig självkänsla och tar då gärna ut sin egna frustration på ett försvarslöst djur och även på frugan eller barnen, eller så är dom bara svartsjuka för att dom inte kan frambringa den kärleken som katten kan.

I 1 fall av 10 så är han bara helt enkelt allergisk och i det sista fallet... äh, jag har inte hittat nått annat fall , så i 9 fall av 10 så är katthatare bara osäkra män. :)

 

Jag har även lyckats dejta en sådan. Det blev kortvarigt. Vad väljer jag? En katt som älskar mig eller en osäker, otrygg man som har ett jävla humör? Inte så svårt att lista ut va?! ;)

 

Så du som inte gillar katter, du ska ta och sätta dig ner, fundera på vem du är och HUR du är framför allt och VAR ÄRLIG!  En vacker dag kanske du också får ha en katt som älskar dig, som kommer när du är ledsen och tröstar dig. Nån som saknar dig när du är borta och glatt möter dig i dörren när du kommer hem. Nån som kurrar dig till sömns och väcker dig med tokiga lekar. 

Det är inte helt olikt mot att ha ett normalt förhållande! :D

 

Varför vi tjejer gillar katter?

Det är för att vi alltid har nån somtycker om oss, nån som även vi får bry oss om. Dom är inget substitut för en man, så inbilla dig inget nu. Dom är ett komplement till ett perfekt operfekt liv. :)

Nån som stökar till, river blomkrukor, hårar ner och vägrar göra som du säger. Nån som vi får skälla på med kärleksfull röst,nån som vi kan älska utan förbehåll. Nån som tillåter oss att göra det.

Även om han går iväg när vi vill mysa ibland så kommer han ALLTID tillbaka när vi är ledsna. 

 

För mig betyder katter enormt mycket. Dom har alltid funnits där för mig, så som ingen annan har gjort. Dom har vart en stor tröst i livet och inbringat mycket glädje. Man kan inte vara sur eller ledsen länge när man har en katt. ÄVEN om dom har haft sönder finaste prydnadssaken jag har hemma!! :D

 

Dessutom så är dom något som jag själv skulle vilja vara. Jag är faktiskt lite avis på dom. :)

 

Sen har vi männen som älskar katter.

Att sitta och se på en man som kelar med en katt är helt fantastiskt. Han vågar visa sårbarhet, känslor och har ofta rätt bra koll på vem han själv är. 

Av en sån man kan man oftast räkna med att få kärlek, ömhet, romantik och glada skratt. :)

 

Oftast, sa jag, inte alltid. Det finns skitstövlar som gillar katter med, men då har dom vänt på historien. En sån man har alltid älskat katter men blivit bränd av livet. 

 

Så, nästa man som gnäller över att jag lägger ut bilder på mina katter här och där, ska tänka sig för, för det säger en hel del om vem han själv är. ;) 

 

Nedan; en bild på min älskade katt Jessie. :)

 

 

1. Variera din hastighet i motsatt proportion med den tillåtna hastighetsbegränsningen.

 

2. Rulla ner alla fönster, vrid upp radions volym till max och ratta in P1. Headbanga i takt till det tråkiga pratet.

 

3. Syna personen i bilen intill när du står och väntar vid rödljuset. Hoppa till förskräckt, titta med stora ögon på honom eller henne och lås din bils alla dörrar.

 

4. Ett ord: Kycklingdräkt.

 

5. Skriv orden "Hjälp mig" på bakrutan med röd färg. Ju mer färgen liknar blod, desto bättre.

 

6. Ha stora konversationer, titta med jämna mellanrum på passagerarsidan säte och låtsas börja gräla med den osynliga personen. Om detta utförs i en bilkö blir det pluspoäng.

 

7. Skratta mycket. Överdrivet mycket.

 

8. Stanna vid grönt ljus.

 

9. Stanna inte vid de röda.

 

10. Håll upp en Barbie/uppstoppat djur/Disneyinspirerat mjukisdjur i takluckan och vifta lite med den. En liten dans är alltid uppskattat.

 

11. Är mat som kräver bestick.

 

12. Kör om bilar i hög fart och sakta sedan in och kör vä-ä-ä-äldigt sakta framför dem.

 

13. SJung utan att ha radion på.

 

14. Tuta ofta utan någon som helst motivation.

 

15. Vinka mycket. Om någon vinkar tillbaka, bli förbannad och peka finger åt dem.

 

16. Låt fotgängarna få veta vem som bestämmer.

 

17. Pryd din bil med ockulta symboler.

 

18. Häng ett otroligt stort antal Wunderbaumgranar i backspegeln. Prata med dem och klappa dem älskvärt.

 

19. Lobba in sopor i fönstren på de bilar vars förare slänger ut cigarettfimpar genom fönstren.

 

20. Ha minst fem katter i bilen.

 

21. Stanna och plocka upp överkörda djur. Se lite hagalen ut då bilar passerar.

 

22. Stäng av din bil vid varje rödljus. Låtsas ha väldiga problem med att starta och få igång den precis när det slår om till gult, så att du är den ende som hinner iväg innan det slår om.

 

23. Ha några passagerare i baksätet som utövar avancerade och högljudda sexlekar.

 

24. Kasta tomater.

 

25. Lägg dig i vänsterfilen, sakta sedan ner tills du står helt stilla. Gå ut och titta på alla bilar. Kasta tomater på dem.

 

9 st har jag gjort själv än så länge. Ska nog se till att få en del till avklarade i sommar. :D 

 

Lycka till nu!! ;)